Oline Stig växte upp i Varberg. Staden finns med i en av novellerna i hennes nya novellsamling Hägring, som just har släppts. Först bodde hon på Karlberg, sedan på Platsarna.
– Varberg var en fin stad att växa upp i. Det fanns inte så mycket att göra, men det tvingade oss att göra mycket själva. Vi var många som enades i längtan bort. Vi ville någon annanstans, till Stockholm eller Köpenhamn.
I frustrationen växte något kreativt fram, tycker hon.
– Vi startade Musikfiket och höll på med teater. Jag har fortfarande många vänner i Varberg.
I dag när Oline Stig skriver om Varberg handlar det ofta om barndom och tonår.
– Då kommer bilderna av Varberg ganska naturligt. Inte att jag skriver självbiografiskt, men jag lånar gärna rekvisita. En gång kom en tjej fram till mig. Hon sa; där är du! Du som satte Dinos gatukök på den litterära kartan, berättar Oline Stig.
I dag bor hon i ett samhälle som är mindre än det hon växte upp i. I Väggarp, mellan Lund och Eslöv, bor 200 personer.
– Här finns ett slott också. Så det är uppvuxet och lummigt. Det ligger inte utslängt på den skånska åkern.
På tomten har hon en skrivstuga där hon sitter och jobbar.
– Förutom mitt eget skrivande undervisar jag skrivarkurser. Jag arrangerar en novellfestival en gång om året och recenserar en del böcker åt tidningar.
Recenserar du dina egna böcker när du skriver dem?
– Nej, det gör jag inte. Jag är min största kritiker, men jag formulerar ingen recension av min egen bok.
Hennes senaste novellsamling Hägring har precis släppts på Albert Bonniers förlag.
– Nervositeten är alltid lika stor.
Oline Stigs första novellsamling, Ryggen fri, kom ut 1999.
– Då var det en novellboom. Vi var ett helt gäng, Cecilia Davidsson, Hasse Gunnarsson och Ninni Holmqvist, som debuterade.
Sedan svalnade intresset för noveller på 2000-talet, tycker Oline Stig.
– Det lossnade med Alice Munros nobelpris. Jag har ingen säker statistik men det känns som att novellen upplever ett uppsving. Jag hoppas att det fortsätter så, att novellmobbningen tar slut.
När Oline Stig börjar skriva har hon inget tema klart för sig.
– Men när jag sitter med en samling kan jag ofta se att de hänger samman.
Det som binder samman de här novellerna är att de är mer intrigdrivna än de tidigare.
– Jag vill själv läsa spännande saker nu och försöker kanske därför göra mina berättelser spännande.
Tematiskt handlar de om människors avgörande livskriser och val.
– Jag är mer intresserad av händelser än tillstånd, säger Oline Stig.
Varför skriver du noveller?
– Jag är en kortdistansare. Jag gillar arbetssättet. Jag tycker om att bli att bli färdig. Och att novellen har möjlighet att växa i huvudet hos läsaren.
Oline Stig har skrivit en roman. Och ibland tänker hon att det ska bli en till.
– Men det blir ofta en novell när jag skriver i alla fall. När jag ska påbörja en roman tänker jag för mycket och tröttnar på hela projektet. Romaner kräver en annan arbetsprocess. Jag reser ofta iväg några dagar. Då kan jag skriva en novell på en vecka. Det passar mig ganska bra.
Men att det blir noveller handlar inte om tidsbrist.
– Jag gillar verkligen novellformatet. Jag brinner för det och är stolt över att kalla mig novellist.
Oline Stigs böcker:
Novellsamlingar:
1999 - Ryggen fri
2003 - Ett familjeliv och nio andra
2007 – Den andra himlen
2013 – Över gränsen
2017 – Hägring
Roman:
2010 - Jupiters öga
