Kristofer Folkhammar introducerades av en vän in i denna, för honom då, helt nya värld av film och tv-serier i samma anda som Buffy och vampyrerna. I början beskriver han det som att han ”bara satt och gapade hänfört” över estetiken, och det otroligt strikta berättandet utifrån genre.
Han är ”en sträng herre över sina poetiska världar” skrev Göran Sommardal om diktdebuten. Men Kristofer Folkhammar framstår inte som det minsta svårtillgänglig när han tar emot i hallen i strumplästen, brygger kaffe för att sedan visa oss en trappa upp i etagelägenheten, in i det ljusa arbetsrummet där han sitter och skriver. För tillfället är han mentalt uppslukad främst av dikter, samt den översättning han tillsammans med Johanne Lykke Holm just nu gör av danska Maja Lee Langvads omstörtande konceptdikt om adoptionsindustrin Hun er vred (Hon är arg)
Poeten skrattar när han påminns om Sommardal-citatet jag rafsat ner i mitt anteckningsblock, samtidigt som han erkänner att det nog i viss mån stämmer.
– Ja, över de lyriska världarna är jag ganska sträng. Eftersom det är där, för mig, som den litterära effekten uppstår – i en slags stränghet. En strikthet.
Väggarna där vi sitter rymmer böcker från golv till tak, LP-skivor trängs med dvd:er. Från opera till highschoolfilm av det slag som helt uppenbart inspirerat honom till senaste romanen Magister lekarna. En berättelse han själv övertalat förlaget att etikettera ”sodomitisk melodram”.
– Jag tror att det märks att den är skriven av en poet som älskar highschoolfilm. Eller... ja, den vrider sig väl mellan amerikansk highschoolmiljö och en annan kliché: den brittiska internatskolan.
– Det fanns så mycket material att hämta ur de filmerna: maktkamp, hierarkier, sexualitet som sattes på spel. Frågor som alltid intresserat mig i litteraturen. Men här framstod de, på grund av de strikta mallarna och begränsningarna, som så syntetiserade och förenklade. Stereotyperna: den onde, den populäre, tönten. Min poethjärna krockade med det där hyperförenklade, och fascinerades av pråliga detaljer som glansiga jackor i valkad ull med plastiga skinnärmar.
Med sin bok strävar han efter att uppgradera melodramen, och med den ”de stora gesterna, de stora känslorna. Litteraturen som en plats där allting går att dra till sin spets”.
– Samtidigt är melodramen sedan länge en självklar del av bögkulturen där den klassiska divan så länge fått vara ställföreträdande för någon som kanske inte själv kunnat eller vågat leva ut sitt begär.
Redan i Kristofer Folkhammars romandebut framstår kärleken som ett slagfält, i den detaljerade berättelsen om Isak och Billy, deras åtrå och neuroser. I Magisterlekarna återkommer han till unga män, begär och maktkamp. Romanen utspelar sig i internatskolans samkönade värld, i en fantasi där alla är bögar och homosexualiteten gjorts till norm. Något som märks i allt från de årliga ritualerna till elevernas uppsatsämnen. En koketterande och tävlingsinriktad miljö där konkurrensen är knivskarp och relationerna minst sagt laddade.
Den bögiska litteraturtradition som Kristofer Folkhammar förhåller sig till – och utmanar – har av begripliga skäl ofta varit starktcentrerad kring bekännelsen och det självbiografiska. Det finns också en förväntan om viss uppbygglighet kring hbtq-teman i litteraturen. Det gärna får gärna vara peppande solskenshistorier.
– Fast jag upplever det tydligt fiktiva och iscensatta som en lämpligare och öppnare strategi om man vill undersöka och gestalta en kollektiv erfarenhet, resonerar författaren vars magister knappast är den som tar någon moralisk hänsyn.
– Han utforskar åtrå och begär, men utifrån bögperspektivet, mer kompromisslöst.
Skrivandet är för Kristofer Folkhammar personligen tätt sammantvinnat med erfarenheten av att komma ut, vilket han gjorde när han var runt 20.
– Att komma ut och i samma veva välja skrivandet var två väldigt stora saker för mig. Bara att skriva är ju, eller kan vara, en ganska excentrisk sysselsättning, och det går att hävda någon slags likartat överskridande.
På vilket sätt excentriskt menar du?
– Att ta det egna skrivandet på allvar är för mig likartat med att bejaka sina begär och känslor. Att hantera impulser som inte alltid är självklara att ta hand om.
Efter att ha ägnat sig åt olika slags skrivande i tio år började Kristofer Folkhammar studera litterär gestaltning på Göteborgs universitet. Debuten kom medan han fortfarande gick utbildningen, något han upplevde som skönt: Att få befinna sig i ett sammanhang där litteraturen och texten sattes främst medan han själv, i sammanhanget väldigt nervös, hamnade i offentligheten.
Gemensamt för de böcker han hittills skrivit är att de härbärgerar en sorts tydliga bögfantasier, angränsande till pornografin.
– Jag skärmar av och erotiserar vissa sammanhang, och tycker att just sex och erotik är intressant att skildra. Dels för att jag har erfarenhet av att mitt begär, och begären hos det kollektiv jag tillhör, inte riktigt räknas. Men också för att sex är en rolig utmaning i skrivandet. För det går liksom aldrig att ... träffa rätt. Erotik handlar i så hög grad om omedelbarhet. Något som är spännande att försöka skriva ifatt.
I Magisterlekarna har Kristofer Folkhammar, som är ett stort Douglas Sirk-fan, helt uppenbart inspirerats av regissörens klassiska melodramer från 1950-talet som Morgondagen är vår. Romanens estetik lånas friskt därifrån, i allt från kulisser och färgsymbolik till ljussättning. Även Fassbinders filmer är med och påverkar hans skrivande.
– Melodramer är så fina. Det effektiva och strikta berättandet ... samtidigt som de tar upp samhällsproblem och skapar psykologiskt berörande porträtt. Sedan har ju Lana Turner också alltid så otroligt snyggt hår! skämtar Kristofer Folkhammar och slår ut med handflatorna innan han retoriskt fortsätter sin underhållande utläggning:
– Hur skapar du då ”den goda melodramen”? Jo, genom att göra den sodomitisk. Haha.
Ditt litterära universum har kallats för en ”helt fittfri värld”. Hur tänker du kring det?
– Jag blev faktiskt irriterad på det där uttrycket. Dels för att det var så grabbigt, men också för att det förutsätter att all annan litteratur inte lika gärna är det. Jag menar: det finns så många andra böcker där det är relevant att undra ”var är kvinnorna”? I min prosa är det så tydligt att fiktionen beror av ramarna.
Magistern har ett stort kontrollbehov när han leker. Hur kontrollerad är du själv i ditt skrivande?
– Ganska. Om jag ska stå ut med berättandet måste jag avgränsa rummet väldigt tydligt.
Vad händer annars?
– Det blir för mycket att ta hänsyn till. Det står någonstans i romanen att ”man kan behöva avskärma sig för att slippa kompromissa”.
Är en ålderdomlig benämning på sexualitet som i sin tid stämplats som avvikande, egentligen allt utom sanktionerat vaginala samlag. Främst sex med djur eller med en person av samma kön. Ordet har härletts till den bibliska berättelsen om Sodom och Gomorra i Första Moseboks 19:de kapitel.
Är en i Sverige numera övergiven brottsrubricering för homosexualitet och tidelag.
Är fortfarande i olika former kriminaliserat på många håll i världen.
Är ett annat ord för det som även kallats ”onaturlig otukt”.
