Åtta frågor till Leif GW Persson

vars nya kriminalroman Bombmakaren och hans kvinna just släppts.

ANNONS
|

Boken handlar om en terrorattack i Sverige. Varför ville du skriva om det?

–Terrorbrott är inte så mycket omskrivet i kriminallitteraturen. Vi har ju haft en terrorist som försökt, gud bevars. Men personen i min bok är betydligt mer kompetent.

Hur har du gått till väga? Har du gjort research?

–Nej, jag kan sånt där. Det är så praktiskt, jag behöver inte göra någon research. Jag känner ju folk på Säpo som jag kan ringa men jag har inte behövt det.

Finns det någon verklighetsbakgrund för den här berättelsen?

–Nej, inte vad jag vet. Man hoppas ju att det man skriver inte ska hända.

ANNONS

Tror du att det skulle vara möjligt?

–Ja, det tror jag definitivt. Det är inte om det händer utan när, och vi är inte bra på att hantera sånt här. Norrmännen råkade ju ut för ett attentat, men tänk om Breivik varit muslim. Då hade det norska samhället stått på öronen och de konservativa kunnat regera ensamma. För inte så länge sedan greps två personer i Sverige med högeranknytning, vid husrannsakan hittades ett halvt ton dynamit – betydligt större sprängverkan än Breiviks bomb. Men det blev bara en radnotis i tidningarna.

I den nya boken finns Bäckström bara med på ett hörn. Huvudpersonen är en kvinna, Lisa Mattei, som är operativ chef för Säpo. Varför valde du att låta henne stå i centrum?

–Det är ganska många kvinnor som arbetar inom polisen och säkerhetspolisen. Och så blev det lite omväxling mot Bäckström. Lisa Mattei är ett stort steg från honom, hon är logisk och intellektuell. Bäckström är en sorts undermänniska, men han är tacksam att skriva om. Det är roligt att raljera med folks fördomar.

Du har inte tröttnat på honom?

–Man ska inte tala illa om sina romanpersoner, men två böcker i rad om Bäckström blir för mycket. Så småningom ska jag ta livet av honom, så ingen annan lägger vantarna på honom. Det ser jag fram emot.

ANNONS

Var det svårt att skriva om en kvinnlig huvudperson?

–Nej, kvinnor och män tänker inte så olika som folk inbillar sig. Jag är ingen Bäckström, men jag är inte Lisa heller och nu är det så lyckligt att jag har en fru och fyra döttrar så jag lånar från de klipskaste och väver ihop.

Lisa Mattei låter ganska likt Lena Matthijs, polismästare i Västra Götaland, som också skriver kriminalromaner. Finns det något samband?

–Nej, faktiskt inte. Jag har träffat henne och har läst ett par böcker som hon skrivit. Men Lisa Mattei dök upp tidigare i en tv-serie med polisen Anna Holt, som i sin tur inte har något att göra med deckarförfattaren Anne Holt. Vi letade internationellt gångbara namn för serien och jag bläddrade i gamla elevkalendrar och kombinerade för och efternamn som lät bra.

ANNONS