"Myran sträckte ut tungan åt mig, den jäkeln"

Han är kameratokig och förvaltar Falkenbergs fotohistoria.

ANNONS
|

Fotomuseet Olympia är en liten gul byggnad i centrala Falkenberg. Innanför väggarna ryms lokal historia – bilder och filmer från Falkenberg från 1800-talet till i dag. Museet rymmer också teknisk fotohistoria. Här finns allt från sekelskiftets träkameror till modern digital utrustning.

Får man chansen att dricka kaffe och äta muffins (från grannen Västra Bageriet) med honom, Rolf Håkansson, lär man sig snart att det finns två saker som får honom att tända på alla cylindrar. Saker som han vill – och kan – prata om i timmar. Det ena är fotografi som hantverk. Helst den tekniska delen, som bronkoskopet som kom skickat från tyska företaget Karl Storz. Rolf Håkansson har självklart testat det själv. Han har också filmat en myra med den förstorande medicinska filmutrustningen.

ANNONS

– Myran log och räckte ut tungan åt mig, den jäkeln.

Rolf Håkansson driver Fotomuseet Olympia i en gammal biolada i Falkenberg. Foto: Jonatan Bylars
Rolf Håkansson driver Fotomuseet Olympia i en gammal biolada i Falkenberg. Foto: Jonatan Bylars

Allt började när Rolf Håkanssons storebror köpte en kamera, när bröderna var små. Brodern blev kamerafrälst och köpte nya. Rolf Håkansson fick de gamla. Han utvecklade snart ett eget intresse som, när man tittar sig omkring inne på Olympia, kan antas ha vuxit förbi broderns.

– Mitt fotograferande har gått upp och ner i livet. Men jag har aldrig släppt det, säger Rolf Håkansson.

Intresset för kameror ledde till att en ansenlig samling byggdes upp. När Rolf Håkansson och hans fru Helene Håkansson flyttade till ett nytt hus på Tröingeberg (där det fanns plats för ett mörkrum) fanns det ett extra hus på tomten. Där fick samlingen stå. Och dit kom folk som ville titta. Museet öppnade 1991.

– Det spred sig att jag hade visningar. Sedan har det vuxit.

Det gula huset i centrum, den gamla bioladan, stod tom och var full av skräp.

– Då var det privatägt. Men kommunen köpte det och gjorde om det, med hjälp av ett arbetsmarknadsprojekt, så att vi kunde hyra det.

Detta var 1997.

– Politikerna då var gedigna. Nu är det ju bara fotboll som gäller.

Utöver att göra om gamla filmer och foton till digitala format, vilket företaget till största del går runt på, tar han emot sällskap som önskar se speciella filmer.

ANNONS

– Det kan vara PRO som tittar på gamla Falkenbergsfilmer, motorcykelsklubben som tittar på gamla hojfilmer eller gamla arbetskollegor som samlas för att titta på filmer från arbetsplatsen.

Allt som finns på museet har skänkts av privatpersoner och företag.

– Det är inte saker från vem som helst, ska du veta.

Här finns material från fotografen Axel Aurelius, som bland annat var verksam i Sunne och ofta fotade Selma Lagerlöf på Mårbacka. Axel Aurelius var gift med Freja (Stenberg som flicka) från Falkenberg och deras barn har skänkt delar av pappans fotosamling till Olympia.

– Här är en autokrom, en glasplåt i färg, som Axel Aurelius har tagit av Freja. Hon står och håller i sig. Det var ju så lång slutartid. Och den är lite lila, så där, men det blev inte bättre 1907, säger Helene Håkansson.

Hon verkar i bakgrunden. Vill inte vara med på bild. Det här med fotografi, "Det är Rolfs hobby", säger hon. Men hon har varit med, hela tiden, och minns alla årtal – alla format. Glasplåten i färg är 9x12 centimeter egentligen. Vi håller i en papperskopia som är större.

Fotokopian är gjord av Gillis Hägg. Denna begåvning, som verkade i skuggan av den kände Lennart Nilsson, är det andra ämnet som Rolf Håkansson vill – och kan – prata om i timmar. Många falkenbergare känner till Gillis Hägg (se faktaruta). Men i Sverige och världen var han länge okänd och det retar upp Rolf Håkansson.

ANNONS

– Att Lennart inte har talat om för andra människor att han inte var ensam gör mig ont. Har man fått hjälp kan man väl berömma dem som har varit med – inte hävda att det är en mans jobb.

Fortfarande i dag, som i minnesfilmen som finns på SVT, sägs det ingenting om de andra. Det pratas om Lennart Nilsson, säger Rolf Håkanson och poängterar:

– Han var inte ensam.

Lennart Nilsson är mest känd för sin bok "Ett barn blir till". Bilderna fotades i svartvitt och Gillis Häägg färgsatte dem. Foto: TT från en utställning av Lennart Nilsson på Fotografiska museet i Stockholm
Lennart Nilsson är mest känd för sin bok "Ett barn blir till". Bilderna fotades i svartvitt och Gillis Häägg färgsatte dem. Foto: TT från en utställning av Lennart Nilsson på Fotografiska museet i Stockholm

Rolf Håkansson tycker att Gillis anda ligger över hela Olympia.

– Jag har känt honom sedan 1965. Han var född i Halmstad men kom till Falkenberg när han och en kollega öppnade en fotoaffär och ateljé i Falkenberg i slutet på 40-talet, säger Rolf Håkansson.

Gillis Hägg dog för snart två år sedan.

– Han var ett geni. Det fanns ingen mer tekniskt kunnig man, säger Rolf Håkansson.

HN:s Håkan Johansson träffade Gillis Häägg 2001.
HN:s Håkan Johansson träffade Gillis Häägg 2001.

Gillis Häggs bilder pryder nu väggarna där inne.

– Här finns prylar så det räcker till ett museum till och bilder så det räcker till två museum till. Nu är det Gillis bilder, men vi har lika mycket på Selma Lagerlöf. Och Falkenbergsbilder. Vi har flera samlingar av negativ som vi aldrig ens hunnit kopiera. Om jag levde i hundra år till skulle jag kanske hinna bli färdig.

ANNONS

Rolf Håkansson äger allt material personligen och kan, om han skulle vilja, elda upp allt i morgon. Falkenbergsfilmerna, filmerna från de gamla fabrikerna, fotoarkivet från Ny Tid och Gillis Häggs verk – det är hans att vårda/förvara/förstöra hur helst han vill.

– Ja, men vi har redan gjort klart vem som ska ta över om jag står på näsan. Det är en av våra två söner, säger Rolf Håkansson.

I det gamla mörkrummet visar Rolf Håkansson förstoringsapparaten som Gillis Hägg använde på 60-talet. Här finns en stapel med bilder på Hepstars och flyttkartonger med negativ, bland (mycket) annat.

– Här håller jag på under lediga stunder.

Du säger själv att det finns oändligt med bilder att organisera och digitalisera. Skulle du inte vilja samarbeta med något kommunalt eller regionalt museum?

– Nej. Det skulle inte gå att driva ihop med någon, att det sitter en museichef hit eller dit som ska lägga sig i. Jag byter grejerna när jag vill och då får jag plocka bort det andra.

Hade du inte velat att det skulle ingå i något regionmuseum för att få hjälp med all arkivering, katalogisering och förvaring?

– Aldrig! Men vi skulle behöva tre gånger så mycket plats.

ANNONS

Det finns ett regionalt museum – Hallands kulturhistoriska museum – som ligger på fästningen i Varberg. Privatpersoner, företag och nedlagda tidningsredaktioner hade kunnat välja att lämna materialet dit, men de har valt att lämna det till Rolf Håkansson och det lilla gula fotomuseet i den gamla bioladan.

– De vet att vi tar hand om det. Och visar det.

När Falkenbergsfilmerna visas är det fullt i salongen.

– Det hamnar inte bara i ett förråd.

Om Gillis Häägg och Lennart Nilsson

Historien tar sin början på en konferens för Europas fotografer i Oslo 1969. Gillis Häägg från Falkenberg föreläste om en specifik färgteknik – cibachrome. Efter föreläsningen kom Lennart Nilsson fram till Gillis Hägg och de inledde ett samarbete där Lennart Nilssons svartvita bilder av kroppen och dess beståndsdelar – som bilderna i boken "Ett barn blir till" – färgsattes av falkenbergaren. De världskända bilderna på foster? Gillis Hägg valde färgerna. Konstnärliget, snarare än vetenskap, styrde färgsättningen. Gillis Häägg fick sin färgskolning när han som tonåring var elev hos Erik och Axel Olsson i Halmstadgruppen.

ANNONS