– Jag kan inte alltid hålla mig från att gråta, säger Ella Karlsson.
Hon sitter på en stol i sitt kök. Utanför fönstret har hon havet som närmsta granne. Ett par går förbi nere på stranden. Mitt emot henne sitter hennes son, Calle Karlsson, den Varbergskände visartisten.
– De första gångerna jag spelade låten kom jag inte igenom den. Man måste ta ett djupt andetag först, säger Calle Carlsson.
Om några veckor ska han spela in nya låtar. En av dem är den han precis har spelat i sin mammas kök. Den handlar om hans pappa, "Kwicks-Janne" Karlsson, som gick bort för tre år sedan.
– Varje gång jag har haft med den på en konsert har folk kommit fram efteråt och undrat om den finns på skiva. Det var egentligen det som startade hela processen med att spela in nya låtar, säger Calle Karlsson.
Han kommer spela in två svenska låtar och fyra engelska. Den andra låten på svenska, utöver den som handlar om hans pappa, handlar om ljuset i sorgen.
– Det finns fortfarande en väg fram. Det gäller att ta hand om tiden vi har, inte den som ska komma. Det som har hänt, har hänt, och det präglar mig, säger Calle Karlsson.
De fyra engelska låtarna låter mer som pop/country, tycker han.
– Det är två separata produktioner.
Den som gillar låten "Seize the day", som Calle Karlsson har spelat in tillsammans med Annika Fehling, kommer kanske känna igen sig i de fyra nya låtarna.
– De har lite samma stuk.
I höstas var Calle Karlsson i Monterey, Kalifornien. Där träffade han en vän och musikerkollega, Janni Little Page.
– Det dök upp två låtar som några killar från Borås hade producerat åt henne. Jag tyckte att låtarna lät väldigt bra. Och jag halvkänner killarna sedan tidigare, så när jag kom hem tog jag kontakt med dem.
2015 fyllde Calle Karlsson 60 år.
– Jag har inte så himla bråttom längre. Jag sa att jag skulle skicka upp mitt låtmaterial till dem i Borås. Om de tyckte om det skulle vi höras. Och det gjorde de. På den vägen är det.
Att skriva låten om sin pappa var svårt, tycker Calle Karlsson.
– Jag satte ett krav på mig själv att det skulle bli något. Det första som kom ut var helt enkelt inte bra. Det blev krystat.
Sedan några år tillbaka har Calle Karlsson och hans fru spenderat januari på Teneriffa. Där får han arbetsro.
– Jag skriver och redigerar. Där blir allt betydligt bättre. Dessutom har jag utvecklat ett nätverk där nere, så jag sjunger och spelar lite.
Även skivan "Läjet läjet" utvecklades på Teneriffa.
– Det är ingen som rycker i en där. Man kommer undan och kan sitta i lugn och ro. Man kan jobba med materialet och inget annat.
På Teneriffa fick låten, som har arbetsnamnet "Till pappa", sin nuvarande form. Ella Karlsson, som har spelat piano, tycker om slutresultatet. Hennes hand slår taktfast i knät när sonen spelar.
– Skivorna är förhoppningsvis klara till hösten, säger Calle Karlsson, som börjar de flesta dagarna här i köket hos sin mamma, efter en promenad längs stranden. Nu ska han vidare till Gällinge, där han har en lunchspelning.
– Jag har tonsatt en del av pappas dikter också. Och det finns fler "läjesboabetar". Men det får komma framöver, säger Calle Karlsson.
