Vi ser honom vart vi än kommer på Kuba. Che Guevara är ständigt närvarande – och allra mest här inne.
Vi i turistgruppen befinner oss i Mausoleo del Che Guevara i staden Santa Clara, där delar av den forne regeringsmedlemmens och gerillaledarens kropp är begravda (de återfanns och fördes till Kuba 1997, 30 år efter att han blivit mördad i Bolivia).
I det dunkla rummet finns namnplaketter med Che Guevara och 29 av hans kamrater, som också stupade i Bolivia, omgivna av blommor.
I det anslutande museet får vi hela huvudpersonens liv, allt från bilder av ett bedårande barn till studentfoton – och vidare till vuxen man i uniform tillsammans med Fidel Castro. Dessutom föremål, flera uniformer och vapen med mera. Texterna är nästan enbart på spanska och svåra att förstå för oss som bara delvis (om ens det) behärskar språket.
På taket till anläggningen står en mäktig staty i brons med El Commendante spanande över nejden, med ett gevär i handen och texten ”Hasta la victoria siempre” (ungefär ”alltid mot segern”). Statyn är nästan sju meter hög och lägger flera av Santa Claras gator i skuggan.
Men varför ligger mausoleet och museet i den här inbjudande staden i inlandet, 30 mil sydost om Havanna? Varför inte i huvudstaden?
Förklaringen (som även går att läsa på nätet) har vi fått tidigare av den kubanske guiden : Det var i Santa Clara en grupp kubanska rebeller, under ledning av Che Guevara, vann det avgörande slaget mot regeringstrupperna den 31 december 1958.
Resultatet blev att diktatorn Batista flydde och Fidel Castro kom till makten. Så visst är Santa Clara med sitt vackra cent-rum en plats där historien talar direkt till oss. Genom gatularmet.
Det är lika spännande som högintressant att höra om Che Guevara men rent visuellt kan det bli för mycket, när man är på Kuba. Bilden – den klassiska med baskern – dyker upp överallt på ön, som graffiti på murar och väggar, på inramade tavlor, på tröjor och kaffekoppar i souveniraffärer.
Den andra store revolutionshjälten Fidel Castro, lyser i jämförelse med sin frånvaro. Han dog 2016 och ville inte att några monument skulle uppföras till hans minne, eller att gator och byggnader skulle få hans namn. Enligt en av våra guider gillade Castro inte heller att bli fotograferad.
Det kan vara en förklaring till att han syns mycket mindre. En annan är förstås att han dukade under av ålder, tämligen oromantiskt i jämförelse med Che Guevara som dog i gerillakriget, endast 39 år gammal.
Det svävar fortfarande en myt som om det gällde en rockstjärna kring Che Guevara, och det är synd. Det stör bilden av en man som spelade en viktig roll för Kubas utveckling. Om han var en bra eller dålig politiker, eller både ock kan vi diskutera till tidernas ände – men han förtjänar i alla fall mer än att blir en massproducerad souvenir.
