Personer med funktionsnedsättningar är allt som oftast helt osynliga i de flesta sammanhang. Det nyligen avslutade Paralympics är ett undantag.
Personer med funktionsnedsättningar är allt som oftast helt osynliga i de flesta sammanhang. Det nyligen avslutade Paralympics är ett undantag.

Hög tid att fler grupper får ta plats i tv-rutan

Det är ingen nyhet att vissa sorters människor syns mer än andra i media.

ANNONS
|

Män får mer utrymme i både tidningar, tv och radio än kvinnor. Ljushyade utgör en majoritet medan mörkhyade rör sig i periferin och mest får representera kriminalitet eller hjälplöshet.

Personer med funktionsnedsättningar är allt som oftast helt osynliga i de flesta sammanhang. Det nyligen avslutade Paralympics är ett undantag, där allt fokus ligger på de snygga prestationerna av människor från hela världen som springer med benproteser, sparkar fotboll utan att se eller cyklar utan armar.

Ett minireportage som för någon vecka sedan sändes i SVT fångade nog mångas intresse. ”Basketbollflickan” handlar om den kinesiska simmerskan Qian Hongyan som med hjälp av en basketboll äntligen kunde ta sig ur sitt långvariga sängläge sedan hon förlorat benen i en olycka. I dag är hon en mästare på att simma och ligger i hårdträning året runt inför sina tävlingar.

ANNONS

Det sex minuter korta inslaget gav en inblick i den dystra situationen för funktionsnedsatta i Kina, men frågan är hur mycket bättre situationen är i Sverige? Här har vi också en del kvar att jobba med för att göra samhället tillgängligt för alla. Att låta fler variationer av människor få synas i tv är ett steg på vägen för att öka förståelsen och intresset för varandras situation.

Den tanken har UR tagit fasta på när de låtit reportern Aida Wondimu skapa det första ungdomsprogrammet för, med och om afrosvenskar. ”Melanin” hade premiär för en vecka sedan och alla sex avsnitt finns att se på UR:s hemsida. Programmet har fått kritik för att spela på offerrollen och ge unga svarta en bild av att allt är hopplöst. Det är inte något jag kan känna igen, tvärtom söker Aida Wondimu upp människor som har skapat sin egen väg, tagit saken i egna händer och kämpat sig fram till något bättre.

Här finns bland andra skådespelaren David som tröttnade på att alltid få spela skurk och startade sitt eget filmbolag och Aysha som vill ge en motvikt till vithetsidealen i modebranschen.

Ett program som fokuserar på svarta och avslöjar den rasism och de fördomar som fortfarande flödar i Sverige väcker tyvärr en del ilska och irritation. Ingen vill erkänna att problemet finns här och att man själv kanske är en del av det. En del tycker inte att bristande representation, utanförskap och kränkningar är något att bry sig om och några gör till och med sitt bästa för att öka på problemen.

ANNONS

”Melanin” riktar sig kanske främst till unga afrosvenskar, som ett sätt att ge dessa de verktyg och det utrymme de tidigare har saknat. Men många fler skulle behöva se programmet för att öka sin förståelse för afrosvenskars upplevelser. Kunskap om och intresse för andra människor är ju ändå en för-utsättning för ett fungerande samhälle.

ANNONS