Stipendiaten Lotta Antonsson ställer ut fotografier

Fotokonstnären Lotta Antonsson från Varberg har fått ett av Sten A Olssons kulturstipendier och är aktuell med en utställning.

ANNONS
|

Lotta Antonson har ägnat sig mycket åt fotokonst med ett feministiskt perspektiv.

– Jag kämpar ständigt med den manliga blicken, "the male gaze", men kanske inte lika knytnävsartat som i början, säger hon.

På väggarna i Göteborgs konstmuseum hänger tidigare verk där hon placerat små snäckor på pinupbilder klippta ur en östtysk herrtidning.

– Jag tänker mig att snäckorna skapar ett eget rum för kvinnorna där de kan expandera utan kontroll, fortsätter Lotta.

Snäckorna finns med även i de nya verken, en stor snäcka i nysilver och en installation av spegelkuber, snäckor och ametister som bygger på en matematisk princip som förklarar gyllene snittet och där det finns en rörelse som följer snäckans spiral.

ANNONS

– Jag vill expandera fotografiet i rummet, där spegeln kan associeras med ljus och snäckan med tid. Ametisten har egenskaper som liknar fotografiet, när man klyver stenen startar en process som gör att den bleks med tiden av ljuset.

Det första som möter besökarna är ett broderat vindskydd av Ida-Lovisa Rudolfsson. Med en dramatisk himmel målad i textilfärg som bakgrund har hon broderat små flygplan, alla med en historia. Här finns till exempel det plan som flygpionjären Amelia Earharts försvann i. Ett annat flögs av sjuåriga Jessica Dubroff som försökte bli världens yngsta pilot när hon kraschade tillsammans med sin pappa under ett oväder. Det sista hon sa till sin mamma i telefonen var "Do you hear the rain?", vilket också är titeln på konstverket.

Berättelser är viktiga i Ida-Lovisa Rudolfssonskonstnärskap. Motiven handlar ofta om hem, om vad ett hem kan vara, om att längta hem, om att vara utan hem.

Runt om hänger flera av hennes tidigare verk och hon tycker det finns en röd tråd i dem om en längtan efter något annat.

– Det är personer som hoppas, de står och glor men gör inget. "Do you hear the rain" är istället en hyllning till dem som vågat, säger hon.

ANNONS

Ida-Lovisa Rudolfsson broderar med små, små stygn. Hela tiden.

– Jag är besatt av broderi. Det är ett sätt att hålla ordning på tankarna och att bearbeta det som händer i omvärlden.

Utställningen visar konst av tre av årets Stenastipendiater, tre konstnärer i olika åldrar och med vitt skilda tekniker och uttryck har fått varsitt rum i Stenahallen.

I det innersta rummet visas Fredrik Åkums nya stora målningar i blågrått och vitt. Han jobbar mycket med upprepningar och omtagningar. Ursprunget till detta verk är ett foto av en persons skjorta. Han tyckte det växtlika mönstret var intressant och reproducerade det på ett tyg för att sedan måla det på duk.

– I tyget försvinner en del av bilden i vecken och det gör den mindre föreställande.

Han går ofta vidare med sina konstverk, ibland tar han fotokopior och gör en sorts fanzines av verken för att skapa nya kvaliteter, men den här gången är han inställd på att lämna skjortmönstret och börja med något nytt.

Liksom i Ida-Lovisas konst finns det ett inslag av längtan, här om sommarlängtan i tre uppochnedvända basketnät på golvet.

– Jag tänkte på en känsla man kan ha före sommaren, ett driv mot något som man inte riktig vet vad det är.

ANNONS

Men där konsten i det första rummet handlar mycket om berättelser vill Fredrik Åkum komma bort från det narrativa.

– Jag vill göra ett utsnitt för att lämna över så mycket som möjligt till betraktaren.

Sten A Olssons kulturstipendier 2016

Tre stipendiater ställer ut måleri, silver, fotografi, collage och textil i Stenahallen, Göteborgs konstmuseum till och med den 19 februari.

Medverkande: Lotta Antonsson (född i Varberg 1963), Ida-Lovisa Rudolfsson (Stenungsund 1979) och Fredrik Åkum (Kristinehamn 1987).

Övriga stipendiater: Sångerskan Katarina Karnéus, musikern Laleh Pourkarim och Naoko Sakata Trio.

Stipendierna är på 150 000 kronor och har delats ut sedan 1997.

ANNONS