Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Metallikt massiv helhet

Inspelad i Annedalskyrkan i Göteborg, med orgel i stället för piano, stärker ”Ceremony” Anna von Hausswolff som en av de nu mest intressanta (och begåvade) svenska artisterna.

SINGER/SONGWRITER

Anna von Hausswolff: ”Ceremony”

(Kning Disk/Border)

Soundet är annorlunda jämfört med debuten, liksom tiltat åt de större ljudbilderna, men den metallikt massiva helheten är minst lika gripande som förut. Som bäst blir det när albumet nära slutet landar i utmärkta ”Funeral for my future children”, men ”Sova” målar en tydligare bild av Anna von Hausswolff anno 2012. Till en början ter sig låten lite lekfull och nästan naivt trotsig, innan man märker att den upprepade textraden ”Jag vill inte sova” följs av ordet ”mer” och meningen ”kommer aldrig vakna mer”.

Anna von Hausswolff har den egenskapen: att enkelt och överrumplande kunna förflytta oss från ett tryggt rum rakt ner i en djup och fuktig grav. Och hon sjunger fortfarande på ett sätt som få andra svenskar kan.