Stig kan dra en historia eller två.

Stig Stjernberger har arbetat i princip hela sitt liv inom radio och tv, både som reporter och producent. Karriären började på Dagens Eko 1966 och slutade på SVT:s vetenskapsredaktion 32 år senare. Under 1970-talet var han programledare för ett populärt radioprogram som hette Morgonkoppen. I programmet intervjuade han en mängd välkända svenskar, och gästerna fick välja musik.

– Alla program sändes live från studion, utom intervjun med Olof Palme som vi fick göra på Harpsund och banda. Och den här intervjun handlade inte bara om politik, berättar Stig.

Han minns många möten väl, men det finns ett par personer som han tycker sticker ut lite extra:

– Jag måste säga Lennart Hyland, en ödmjuk och bra man som hjälpte mig att komma till rätta på jobbet när jag kom ny till Sveriges radio som 26-åring. Jag insåg vilka armbågar som finns i branschen, men eftersom han redan var störst kunde han dela med sig. Jag skulle ju aldrig överglänsa honom, så jag var inget hot.

– Och så Olof Palme. För jag var ganska säker på mina uppfattningar på den tiden och tyckte inte om Palme. Jag hade fått en väldigt arrogant bild av honom, så när jag åkte för att intervjua honom kändes det inte riktigt bra.

– Men när vi var ensamma med bara en ljudtekniker i rummer var han allt annat än hur jag sett honom på tv, och jag har aldrig ändrat åsikt om någon så som jag gjorde med honom. Där ändrades min syn, inte bara på honom utan även på mycket annat. Plus att jag insåg att man inte ska vara för säker i sina uppfattningar.

Under årens lopp har Stig även reflekterat en del över val i livet, inte minst sitt yrkesval:

– Runt 30 år var svårast. Jag hade börjat jobba som journalist och tänkte: ”Är det så här livet ska vara, eller vad ska det bli?” Sedan tog det ett tag att inse att jag skulle göra det jag själv är intresserad av, och inte bara vad som förväntas av en journalist.

– Och jag var nog ingen bra chef förrän mot slutet av karriären. Man brukar väl säga att den utlärande fasen i livet kommer efter 50-årsåldern. Därför är det svårt för unga att ta sig fram när det finns unga chefer som ser de nya, yngre förmågorna som konkurrenter och inte är beredda att släppa fram dem.

När han nu för tiden ser tillbaka på sitt liv finns inte längre samma tvivel:

– Från 65 år fram till idag har jag kommit fram till att det var rätt val och nu är jag övertygad om det. För det fanns inget alternativ. När jag ställde frågan till mig själv om det var rätt, blev svaret ”ja”, och jag är glad att det inte blev något annat. Jag har aldrig haft en tråkig dag på jobbet och tittat på klockan och undrat när jag ska få gå hem, säger Stig.

Vad tycker du då gör en bra journalist?

– Man ska kunna berätta en historia!

Och vad är du mest nöjd med yrkesmässigt?

– Att jag följt min linje och gjort det jag velat, trots att jag fått en massa stryk för att jag sagt vad jag tycker.

Intervjuer med tv-personligheter, artister och politiker har gjort att Stig samlat på sig en mängd minnen och anekdoter, och de delar han i dag med sig av genom att hålla föreläsningar på Hallands Bildningsförbund. ”Poppe, Palme, Persson” kallar han sitt föredrag och att tala inför publik är något av det roligaste han gjort.

Nu fyller han 70 år:

– Jag säger som Sven-Bertil Taube sa i en artikel: ”Att åldras är inget för lipsillar.” Vad jag menar är alltså att det inte enbart är positivt, utan också känns lite småjobbigt att bli gammal. Mycket av det som var självklart och som man kunde göra är man inte lika bra på längre. Fast jag är äldre och friskare än jag trodde det skulle bli, och det är ju roligt. Och det är ju trots allt hur man mår och tänker som är viktigast, fastän vi tyvärr ofta blir bedömda efter ålder och inte förmåga.

Hur firar du födelsedagen?

– Genom att bara ta det lugnt hemma, jag har firat så många födelsedagar. Nu kan de närmaste få bjuda på middag om de vill, men jag behöver inte mer prylar. Som jag skulle sagt till folk ifall jag hade firat: ”Ta inte med något hit, men ta gärna med er något härifrån!”

Angelica Rydén