Smärtan finns där - men Anna mår bra

De blå dubbeldörrarna på Månsagård i Sotared slås upp och vi får ett stormande mottagande av hundarna Jazz och Nemi. Anna Evertsson bjuder in till en värmande kopp te denna dag som bär på en känsla av höst.

För 14 år sedan flyttade hon och maken hit till gården. Hennes dröm om att bo på landet och kunna hålla hästar hemmavid slog in.

Anna Evertsson var en inbiten hästtjej trots uppväxten i Varbergs innerstad. Det var hästar morgon, middag och kväll. När hon var 24 år tvingades hon sluta för det gjorde så ont i kroppen.

Då hade hon levt med värk i rygg, axlar och höfter sedan hon var åtta år.

– Då kändes det som allt togs ifrån mig. Jag tvingades sluta med både jobbet som undersköterska och mitt stora intresse hästar. Jag blev deprimerad, fick skuldkänslor och förminskade mig själv. Jag tyckte inte jag dög något till.

I dag mår Anna Evertsson jättebra trots att hon fortfarande har ont. Hon rider till och med igen. Under årens lopp har hon lärt sig hantera smärtan och vill nu hjälpa andra i liknande situation.

– Man vänjer sig aldrig vid smärtan, men man kan lära sig leva med den.

Anna Evertsson har aldrig fått någon diagnos på sin sjukdom. Men värken utvecklades så småningom till fibromyalgi. Som barn hade hon naturligtsvis svårt att tvingas stå för något hon inte ville vara. Hon ville ju vara frisk som alla andra kompisar och göra allt som andra kunde. Det innebar att hon inte tog hand om sig själv och hon blev allt sämre.

– Jag trodde att om jag accepterade att jag var sjuk skulle det innebära att ge upp. Nu har jag lärt mig att det tvärtom är nödvändigt för att kunna gå vidare i livet.

Hon har också periodvis brottats med viktproblem. När livet var som svårast var det lätt att tröstäta. Hon har testat de flesta alternativa metoderna för viktminskning och smärttillstånd genom årens lopp. En vändpunkt kom när hon studerade hälsopsykologi på Högskolan i Halmstad och samtidigt började samtala med en kurator. Hon blev sakta men säkert bättre. Hon fick också kraft att söka jobb och blev konsulent hos ViktVäktarna. Anna började läsa olika självhjälpsböcker och hittade så småningom sin metod för att hantera värken.

– Det viktigaste är inte att vara frisk utan att må bra. Det är bara jag som kan hjälpa mig själv. Det går inte att vänta på att någon annan ska göra det åt en.

Men ibland blir väl också du deppig och trött. Vad gör du när smärtan blir för svår och du inte orkar göra det du vill?

– Jovisst har jag fortfarande svåra dagar att ta mig igenom. Jag måste ta mediciner varje dag för att klara av smärtan. Det har varit en kamp att se möjligheter istället för hinder. Ibland får man tillåta sig att ta på offertröjan en stund, men sedan får det vara bra. Då är det dags att ta itu med livet igen.

Under årens lopp har Anna Evertsson haft många kontakter med försäkringskassan på grund av sin sjukdom. Det har inte alltid varit positiva möten. Hon har ofta känt sig hotad och skuldbelagd.

– Men förra sommaren skulle försäkringskassan göra en ny utredning om min sjukskrivning. För första gången kände jag att de lyssnade på mig och förstod vilka erfarenheter jag hade. Det slutade med förslaget att jag skulle försöka jobba som smärtcoach.

Så nu delar Anna med sig av sina erfarenheter till andra som lider av kronisk smärta. Sedan i våras driver hon ett företag där hon hjälper människor att genom samtal hitta egna lösningar för att komma vidare i livet. Hon har varit sjukskriven en stor del av sitt liv, men jobbar nu 25 procent tack vare att hon själv kan styra sin arbetstid. Hon arbetstränar också för att se om hon så småningom kan jobba 50 procent.

Varför är det så viktigt för dig att ha ett jobb?

– Det betyder så mycket för självkänslan. Man behöver de sociala kontakterna och känna att man behövs i samhället. Jag är övertygad om att man mår bättre även om man bara orkar arbeta lite.

På nattygsbordet har hon en anteckningsbok där hon varje dag skriver vad som varit bra. Erfarenheter hon sedan kan gå tillbaka och hitta styrka i. Förutom man och barn har djuren betytt mest för Anna. Till dem har hon alltid sökt sig i både sorg och glädje och känt kravlös tillit och kärlek. Att ha tid för sig själv är också nödvändigt för att hon ska klara av vardagen. Då vilar hon i sig själv, läser eller skriver av sig. Drömmen är att skriva en bok som inspirerar människor att våga leva istället för att bli slav under smärtan.

– Min familj har betytt otroligt mycket för mig. Mina föräldrar och senare min man har alltid stöttat mig. Tillsammans har vi gått igenom mina svåraste sjukdomsår. Något som också har stärkt vårt förhållande. När jag var yngre och innan jag lärde mig hantera sjukdomen hade jag väldigt svårt att ta emot hjälp. Jag drog mig gärna undan och skulle klara allt själv. I dag är jag positiv och öppen och ser möjligheter istället för hinder.

Och Anna rider igen, även om det bara blir två gånger i veckan och korta stunder. Genom sin positiva inställning har hon hittat lösningar. Som upptäckten att en westernsadel passar henne bättre än en vanlig. Och att det går alldeles utmärkt att träna hästarna från marken.

Att Anna Evertsson brinner för sin nya uppgift att hjälpa andra människor till ett bättre liv tvivlar man inte på när man möter henne. Så mycket positiv energi som ryms i henne. Samtidigt utstrålar hon ett stort lugn och massor av livserfarenhet.

I höst börjar hon också hålla föreläsningar om smärthantering där hon delar med sig av sitt livs historia.

Hur hon gjort för att må bra fast hon har ständig värk.

– Jag vill gärna vara en förebild för andra som lider av smärta, men var och en måste gå sin egen väg.

Marianne Bengtsson