Gunilla Glücksman bor på Mellangården i Valinge, med ringlande gärdsgårdar och böljande betesmarker åt alla håll. Uppväxt i Göteborg var det tidigt en dröm att få bo på landet. I lugn och ro.
Uppväxten var minst sagt kaotisk.
–Den har gett mig mycket kunskap om hur det kan vara i livet. När jag var sex år skildes mina föräldrar och pappa fullständigt krossade min mamma som blev psykisk sjuk. Till sin hjälp hade han advokat Henning Sjöström. Striden pågick i 17 år.
Mamman som blev ensam med tre små barn var periodvis inlagd på mentalsjukhus, hon hade dessutom reumatism och fick sitta i rullstol. Gunilla var rädd för barnavårdsnämnden som då och då kom på besök.
–Det var viktigt att jag gjorde allt rätt, så att de inte tog oss från mamma. Som tur var hade jag en kompis i min klass som hade en snäll mamma. Där fick jag bo ibland och min kompis mamma gav mig stöd.
Gunilla utbildade sig till sjukgymnast och arbetade som det i många år när hon märkte att hon inte kunde påverka vårdens innehåll tillräckligt.
–1985 började jag på läkarlinjen. Jag vill testa hur det var. Efter 3,5 år hoppade jag av. Under praktiken var det mycket jour på kvällarna och det gick inte ihop med pendling och barn.
Vid det laget hade Gunilla sedan länge varit Valingebo. Hon och hennes dåvarande man började redan då hon var drygt 20 år att söka sig en gård på landet. De letade inom en radie på 8 mil från Göteborg och plötsligt en dag kom de till Krabbas i Valinge.
–Vi blev pangförälskade i gården. Den var lagom stor så att man kunde ha hästar. 1970 flyttade vi in, då var jag 24 år.
I samband med flytten till Valinge för drygt 45 år sedan började Gunilla på det nya Sjukhuset i Varberg.
–Jag var med när psykiatrin startade. Det var jätteroligt med många idéer. Vi låg långt framme och det var på den tiden man fick mer pengar till verksamheten varje år. Jag gick kurser i rörelseterapi och psykiatri och fick vara med i den fantastiska utvecklingen inom psykiatrin som var då.
Med fyra barn hemma blev det svårt att arbeta helger. Gunilla började på Varbergshälsan 1977 och var där tills hon som sjukgymnast 1982 startade eget företag, det som sedermera blev Hälsoliden AB.
På läkarutbildningen, som hon började på 1985, tyckte hon att det var något som fattades. Hon saknade helheten.
–När jag läste patologi så kunde jag inte dela dess sätt att diagnostisera sjukdomar.
I stället hade hon fått upp ögonen för homeopatin. När hon hoppade av läkarutbildningen, utbildade hon sig till homeopat.
–Jag vet att många i Sverige är skeptiska till homeopati, liksom all alternativ medicin och sjukvård. Det är en tråkig inställning.
Fortfarande arbetar Gunilla som sjukgymnast i friskvårdscentralen Sama Sama i Tofta dit hon flyttat sin Hälsoliden.
Genom åren har hon gått i väggen tre gånger och krockat psykiskt.
–Jag har alltid haft ett behov av att slutföra allt jag tar på mig. Jag tar på mig för mycket, jag som borde veta bättre. Det har tagit mig nästan hela livet att återhämta mig från barndomen, men nu är jag där. Sigvard är mitt ankare och mina barnbarn har gett mig perspektiv på livet, säger hon och ler.
Fyller: 70 år 21 maj
Bor: Mellangården, Valinge Rygg sedan 2010
Gör: Egen företagare, sjukgymnast och gympaledare
Familj: Sambo med Sigvard Andersson, 4 barn och 7 barnbarn
Intressen: Sjunger i Valinge Kyrkokör, engagerad i Valinge bygdelag, RSMH och Liberalerna (ersättare i regionen)
Firar födelsedagen: Öppet hus. Bjuder på vegetarisk soppa på Valinge församlingshem under dagen och på kvällen blir det grillning vid Valinge IP:s klubbstuga.
