En av Halland Nyheters verkliga veteraner, Conny Möller på sporten, tar sin rock och går.
– Det är några år man cyklat från Slätten in över Tullbron. Det känns som det är dags för något nytt i livet.
Conny började sin bana på företaget som 15-åring, närmare bestämt den 22 maj 1966. Han har varit med sedan blytiden och kunnat följa en formidabel utveckling i branschen.
– Jag blev headhuntad av Paul Wennborg, legendarisk faktor på HN:s Civiltryckeri i Falkenberg. En man som betytt väldigt mycket för mig. Och det passade mig bra – jag hade redan bestämt mig för att det var typograf jag ville bli.
Efter några år som lärling slussades Conny Möller över till tidningen. Sådan var gången på den tiden. Här fanns andra legendarer: Micko, Friberg, Skåningen och Kalle Zetterberg. Stämningen var rå men hjärtlig, möjligen skulle dagens arbetsgivare haft en del synpunkter…
1977 tog den tekniska utvecklingen fart på allvar. Tidningen gick över till fotosättning, nya arbetsuppgifter, som annonskodare och sidmontör dök upp.
– Jag har alltid varit sporttokig. Och sportsidorna var de som av naturliga skäl monterades sist. Ingen annan ville ha dem, men jag tog dem gärna.
Så kom det sig att Conny Möller blev erbjuden jobbet som sportreporter när en vakans dök upp i slutet av 80-talet. Och där blev han kvar i 25 år.
– Man var ju så att säga inne i det hela redan. Visst var det ett stort steg att gå från grafiker till journalist men jag tyckte inte jag hade något att förlora. Hustru Lena peppade mig och i dag är jag mycket nöjd med att jag vågade. Jag tycker att jag har utvecklats både som yrkesman och som människa.
Sporttokig ja, Med 480 matcher i Böljan kan man gott kalla Conny för det. I dag har bollarna en lite mindre diameter, att gå en runda på golfbanan är aldrig fel.
– Att spela golf ser jag som en livförsäkring. Man håller igång kroppen och det finns alltid någon att tjöta med. Sen har jag lite funderingar på att spela bridge. Om man nu klarar av det. Det ska också bli roligt att se mer av barnbarnen.
För många av HN:s läsare är Conny Möller först och främst kåsören Conny. Hans underfundiga och humoristiska reflektioner över tillvaron (där inte minst hustru Lena spelat en viktig roll) har gått hem i stugorna.
– Det var dåvarande redaktören Eva Samuelson som fick mig att börja kåsera. Ytterligare en sak jag inte trodde jag kunde. Så småningom resulterade det i en bok. Det är något jag är stolt över. Bättre utgiven än uppgiven, ha, ha…
Fast det kan ha sina sidor att vara ”kändis”.
– Tänk att han kan skriva så roligt, han ser ju inte rolig ut, sade en väninna till Lena en gång. Jo, jo…
Att sluta efter 47 år känns lite overkligt. Men samtidigt rätt. Det är dags att lämna över den allt snabbare tekniska utvecklingen till de unga. Pensionärslivet ska det nog bli ordning på.
– Om jag har något jag vill säga till läsarna? Nääh, det är inte riktigt min stil att tala till folket. Jag gör min sorti i stillhet, det passar mig bättre.
