Erik Salomonsson som fyller 80 år har arbetat inom mentalvården, varit kanske en av Sveriges första hemmapappor, drivit butik och verkstad, startat en fruktodling, varit turistguide i Brasilien och har pistolhotats i sitt eget hem. Han, och hans fru har upplevt en del.
Just nu är de i färd med att flytta från sin villa i Veddige till en bostadsrätt vid Skrea strand i Falkenberg. De vill inte vara fastlåsta vid en villa, de vill kunna resa mer. Det är i Falkenberg, vid Stafsinge strand som Erik har växt upp.
– Det var på en med dagens mått mätt liten lantgård. Vårt hem var en samlingsplats för traktens ungdomar, och vi barn hade det ganska fritt. Fast med ansvar. Jag fiskade mycket innan jag gick till skolan, och sålde en del.
Efter folkskolan på sju år började Erik på Ätranverket som gjorde cykelsadlar till Monark. Samtidigt läste han in en realskolkompetens på Hermods på distans. Efter 15 månaders militärtjänstgöring inom flottan började han jobba som mentalsjukvårdare på St Jörgen i Göteborg. Året var 1958.
– Jag blev väl mottagen och det var en bra tid att arbeta inom mentalvården, behandlingarna utvecklades men framför allt kom nya bra mediciner som hjälpte många intagna. Patienterna fick ett drägligare liv.
Ett år senare gick Erik en tvåårig grundutbildning till mentalskötare på Restad sjukhus i Vänersborg. Det var då han träffade Ingegerd som hade sommarjobb på sjukhuset och för första gången var hemifrån. Det gick som det gick. De blev ett par.
När Ingegerd började läsa matematik och fysik på Uppsala universitet flyttade Erik dit upp.
– Jag själv tänkte inte på att vi hade olika bakgrund, säger Ingegerd, men det är klar att många reagerade och trodde inte att vårt förhållande skulle hålla mer än ett kort tag. Mamma var skeptiskt men ändrade sig när hon träffade Erik. De kom mycket bra överens.
Erik och Ingegerd förlovade sig 1962, gifte sig 1964 och fick äldste sonen 1965. Erik som arbetade på Ulleråkers mentalsjukhus, längtade hem till västkusten och de flyttade dit. För att klara det berömda pusslet, när Ingegerd började arbeta som matematik- och fysiklärare på Torslandaskolan och det i stort sett inte fanns några barnomsorgsplatser, var Erik hemmapappa på heltid. Efter något år började han arbeta som nattskötare på St Jörgen, de varvade tillsynen av barnen.
–Många reagerade på att jag hade så bra kontakt med mina barn och det beror nog på att jag var hemma med dem, konstaterar Erik.
Erik är en energisk man som gärna kastar sig in i projekt. Han upptäckte att det saknades en affär som sålde cykeldelar och startade en sportaffär med verkstad i en källarlokal vid Torslanda torg.
– Jag slipade skriskor och lagade cyklar men med tiden utvecklades det mer till en leksaksaffär och blev ”Torslandaboden”. Det gick bra. Svärmor, som jag kom mycket bra överens med, flyttade ner när hon blev änka och hjälpte till. När vi sålde fyrverkerier till nyår så var det en lång kö utanför.
Efter att ha drivit butik 1976-1986 arbetade Erik ett tag som grossist i leksaker innan han återgick till mentalsjukvården och arbetade som överskötare och chef. På grund av förmånliga pensionsavtal kunde han gå i pension när han var 60 år 1997. Då hade han och Ingegerd köpt gården Svartkärr, som låg på gränsen mellan Kungsbacka och Varberg, och ganska snart ville han göra nåt nytt.
– Jag är en sån som måste ha något att göra, så jag blev fruktodlare. Jag drog upp 500 plommonträd och 500 äppleträd av olika sorter. Vi hade gården i åtta år.
Därefter började det riktiga äventyret. När Erik och Ingegerd var på charterresa i Brasilien fick de blodad tand och 2003 flyttade de dit. De bosatte sig i Natal, och genom kontakter blev de delägare i ett turistföretag och Erik arbetade som turistguide. Även Ingegerd arbetade i företaget och båda lärde sig portugisiska hyfsat bra.
Om den tiden går att läsa i ett reportage med flera foton om dem i en väl tummad Allers.
– Natal hade en underbar strand. När vi flyttade dit fanns inte ett enda höghus, när vi flyttade därifrån fanns det 25, säger Erik.
De köpte en tomt i Natal och byggde ett hus med tio lägenheter. En lägenhet flyttade de själva in i på grund av att försäljningen av lägenheterna drog ut på tiden av bland annat byråkratiska skäl.
– En dag stod en illa klädd man utanför vår lägenhet och bad om vatten. Något kändes fel men jag tog ett glas och skulle fylla på med vatten när jag plötsligt fick en revolver riktat mot min tinning och en person bakom mig väste i mitt öra för att jag skulle vara tyst. När Ingegerd såg oss skrek hon till högt och mannen hoppade till. Jag tog glaset och drämde i hans öga så glaset gick i bitar och både min hand och hans ansikte skadades. Han sprang ut hoppade över staket och försvann, berättar Erik.
Det blev stort polispådrag, och många hade sett den blodige mannen rusa genom området. Men bara kumpanen som bett om vatten blev fasttagen och dömdes vid rättegången.
–Han fick ett ganska milt straff, och han vägrade att berätta vem den andre mannen var. Han var rädd för sitt liv.
Erik och Ingegerd flyttade hem till Sverige och köpte hus i Veddige 2013 och har de senaste åren ägnat sig år ombyggnad av en segelbåt och boule. Och nu bär det av till Eriks födelsestad Falkenberg.
–I sommar ska vi ut och segla med båten, bara små dagsturer och så ska vi ut och resa. Jag tycker att det är roligt att hitta på saker och att livet är spännande, säger Erik och Ingegerd nickar instämmande med.
Lite om Erik Salomonsson
- Fyller: 80 år 26 februari
- Född och uppväxt: Falkenberg
- Bor: Veddige, snart Falkenberg
- Familj: Frun Ingegerd, tre söner, barnbarn och barnbarnsbarn.
- Yrke: Överskötare inom mentalsjukvården, egen företagare, fruktodlare, reseguide i Brasilien
- Intressen: Segling, fiske, boule. Tidigare M-märkt fritidspolitiker i Göteborg med bland annat en plats i stadsdelsnämnden Torslanda.
- Firar födelsedagen. Fest på lördag med familj och vänner.
