Brinner för ull. ”Vetenskapliga avhandlingar får andra skriva. Min uppgift är att inspirera och föra vidare det jag har sett och lärt” säger Kerstin Paradis Gustafsson.
Brinner för ull. ”Vetenskapliga avhandlingar får andra skriva. Min uppgift är att inspirera och föra vidare det jag har sett och lärt” säger Kerstin Paradis Gustafsson.

Mot framtiden i vadmalsdräkt

Ullexperten Kerstin Paradis Gustafsson sprutar ur sig böcker i allt högre takt.  Lagom till 75-årsdagen har hon lämnat ifrån sig manuset till den nionde boken, ”Vadmal”.

ANNONS
|

– Som ung hade jag stor glädje av äldre, kunniga kvinnor. Nu är det min tur att dela med mig av allt jag har sett och lärt genom åren, säger hon.

Kerstin Paradis Gustafsson är just hemkommen efter sin femte resa till Kirgizistan, den här gången som reseledare för ett gäng textilintresserade svenskar. De åkte till det centralasiatiska landet för att titta på nomadbefolkningens världsarv: jurtor och färgstarka mattor i valkad ull.

Hon har i olika omgångar varit i Bulgarien, Turkiet, Island, Norge och Peru i samma ärende: att studera den tysta kvinnokunskapen bakom kardning, spinning, vävning, tovning, valkning, nålbindning och stickning. Allt i det material som, enligt Kerstin, överträffar alla andra. Särskilt i sin filtade form.

ANNONS

– Ullen blir ännu bättre när man valkar den. Man får ju mer ull per kvadratcentimeter på det sättet – och mer av alla dess goda egenskaper. Den håller fukt men vatten rinner av. Den isolerar, är slitstark och har en otrolig elasticitet, vilket gör att den inte skrynklar, säger Kerstin och fortsätter:

– Den är energi- och arbetsbesparande i och med att man kan hänga ut den istället för att tvätta den. Eller skölja upp plagget genom att låta det ligga i kallt vatten en stund.

Hon skulle kunna räkna upp ännu fler fördelar men nöjer sig med en sista: att man kan klippa lappar ur ett valkat ylletyg gör det perfekt för återbruk. Själv syr hon fast vadmalsbitar på uttjänta sockhälar istället för att stoppa strumporna.

Moderna funktionskläder bara fnyser hon åt.

– Att klä sig i syntetfiber är ju som att gå runt i en plastpåse med hål i!

När boken om vadmal kommer ut i början av nästa år är det hennes nionde. Hon började skriva om ull redan 1980.

– När jag gav ut den första boken om gamla textila tekniker blev min mamma helt till sig. Jag är nämligen dyslektiker, berättar Kerstin.

ANNONS

Skolgången var en plåga. Första året på gymnasiet fick hon exempelvis sju underbetyg trots att hon jobbade på så bra hon någonsin kunde.

– Det var ingen idé. Pappa satt och läste alla läxor högt för mig. Historia, kristendom, geografi… Men han kunde ju inte sitta med på skrivningarna.

Trots svårigheterna med att läsa och skriva lyckades Kerstin tråckla sig in på textillärarutbildningen och gå som specialelev på Konstfack. – Det pågår en ulltrend. Förra gången, i slutet av 70-talet och på 80-talet, kom den av sig. Nu är det på gång igen. Flera småspinnerier har startat upp, liksom ett stort ulltvätteri på Gotland, och så har Hemslöjden insett att detta är något att satsa på.

Lite om Kerstin Paradis Gustafsson

  • Född: I Stockholm den 19 november 1941
  • Bor: I den gamla kringbyggda gården Trulsa i Måsarp, Lindberg
  • Familj: Tre vuxna barn, åtta barnbarn
  • Jobb och fritid: Före detta textillärare, fårfarmare och konstnär, numera i ullens tjänst som föreläsare och författare
ANNONS