Om jag inte minns fel, började han sin tränarkarriär som coach för vuxna löpare, men allt eftersom blev det yngre förmågor som fick ta del av hans kunskap och engagemang på Falkenbergs IP, Scoutslingan och Slättenslingan.
Både tjejer och killar har blivit drillade i trapplöpning, armföring och löpning över koner av Kurt. Han var innovativ och öppen för både nya rön och idéer vad det gällde träning.
Jag kom in i Kurts gemenskap i mitten av åttiotalet och stannade där i över tio år. Först för att jag ville hänga med brorsan och de äldre grabbarna, men sedan allt mera seriöst.
Under flera år hördes vi av i princip dagligen och jag tog nog detta för givet. I dag förstår jag att han gav oerhört mycket av sin tid till mig och min löpning. Jag var under dessa år inte ensam, Kurt hade flera adepter.
För några var han den trygga punkt som en del ungdomar saknar och med sin närvaro och sitt engagemang gav han dem möjlighet att utvecklas både som människor och löpare. Som ungdomstränare rönte han stora framgångar, inte bara på hemmaplan utan även nationellt. Det viktigaste var dock den sociala samvaron. Alla var välkomna.
Kurt – tänk om vi visste hur underbara dagar framför oss vi hade!
Joakim Johansson, löpare.