Nyårsdagen 2015. Invigning av fredsåret ”Varberg Calling for Peace”. Från Stadshotellets balkong invigningstalar Marcel Mulombo, människorättsaktivist från DR Kongo.
Ett år tidigare satte han foten på svensk mark och hamnade snart på ett snötäckt Björkgården i Himle. När han mitt på dagen knackade på dörren till stuga 13 låg alla därinne och sov. De sa åt Marcel att också gå och lägga sig.
–Jag tänkte att här kommer jag att få en depression. Så jag gick ut igen och stötte på vaktmästaren, som höll på att röja snö. ’Kan jag hjälpa dig?’ frågade jag.
Marcel fick en skyffel och började skotta runt stugan på asylboendet.
På den vägen är det. Trots att Marcel inte har fått besked om han kommer att få en fristad i Sverige är han redan etablerad med jobb, lägenhet och en fritid fylld av ideellt arbete.
Initiativkraften och ansvarskänslan har han med sig från hemlandet, där han växte upp som äldsta sonen i familjen. Efter skolan började han studera medicin men bytte snart bana.
–Att se människor lida och dö är påfrestande. Jag ville göra något uppbyggligt. Därför började jag studera på lantbruksuniversitetet.
Som exjobb undersökte han hur man kan öka avkastningen på sötpotatis. Det ledde till att han skickades ut på landsbygden för en ny fältstudie – och mötte en svältande befolkning.
–På grund av kriget vågade inte folk gå till sina odlingar. Jag bad några andra studenter om hjälp och vi lärde människor bruka jorden runt husen med nya metoder.
Snart greps studenterna av de våldtagna kvinnornas misär. Systematiska våldtäkter är ett stort problem i Kongo. De som råkar ut för övergrepp blir utstötta ur samhället och deras skam är total.
–Hur kan man ge dem värdigheten åter? Genom att producera något värdefullt kan de få en viktig funktion, säger Marcel och fortsätter:
–Vi lärde dem odla och ta hand om skörden på ett bättre sätt. Det var så jag hamnade i socialt arbete.
Sådant gör man inte ostraffat i Kongo. Hoten var så allvarliga att Marcel måste lämna sitt land. På snirkliga vägar kom han till Sverige – och upptäckte att det även här fanns ett stort behov av stärkande aktiviteter för människorna han mötte.
–På förläggningen var de afrikanska och syriska ungdomarna uppdelade i två falanger. Jag fick kontakt med Muve (mobila ungdomsverksamheten) och vi startade fotbollsverksamheten, säger Marcel.
I dag spelar afrikanerna och araberna i samma lag och han har sett nya vänskaper spira. Och planerar för nästa projekt:
– En vän och jag vill göra en förstudie för att se hur många flyktingar under 30 år med posttraumatiskt stressyndrom det finns i Halland. Här finns ingen traumamottagning för dem. Får de inte rätt behandling kan de bli en krutdurk i framtiden.
Ålder: 32 år
Uppvuxen: I de oroliga östra delarna av DR Kongo
Bor: Lägenhet i Varberg
Yrke: Utbildad agronom och socionom men arbetar nu skift i pappersindustrin
Fritid: Engagerad i Varberg Calling for Peace, Svenska FN-föreningen och Röda Korset samt i fotbollen på Björkgården och annan kommunal ungdomsverksamhet
Demokratiska republiken Kongo ligger i Centralafrika. 1960 blev landet självständigt efter många års kolonialt förtryck. Efter en militärkupp 1965 styrdes det under många år av diktatorn Mobutu. Efter hans fall utbröt ett långt inbördeskrig, som även andra afrikanska stater la sig i. 2006 hölls de första demokratiska valen på 40 år.
Östra DR Kongo har varit en krigszon sedan 1996. Sexuellt våld begås av såväl väpnade grupper och regeringens säkerhetsstyrkor som av civila.
