Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

vardagsrummet. Barbro Runnheden är snart 90 år och åren som lärare känns länge sedan. Men minns det gör hon.

Ljungbyskolans …lärare minns skolåren

Barbro Runnheden var lärare på Ljungbyskolan i 42 års tid och har satt avtryck på generationer barn. Därefter drev hon och maken Lennart kafé i hemmet Runeborg.

När Ljungbyskolan firade 70 årsjubileum i oktober var Barbro Runnheden inbjuden för att berätta om sin tid på skolan.
– Det var förfärligt roligt att bli inbjuden! Eleverna satt stilla och lyssnade, jag tror jag pratade upp emot en timma, säger hon.
Barbro tog sin folkskolelärarexamen 1949 och kom till Ljungbyskolan i januari året efter för att vikariera för Selma Elgkvist. På jullovet åkte hon, då fortfarande fröken Gedda, tåg från Göteborg till Falkenberg och vidare med buss.
– När bussen kom till Töllstorp klev en gentleman på bussen och frågade ”finns det någon fröken Gedda på bussen? Var snäll och kliv av”. I dagens läge hade jag nog inte gjort det, säger Barbro Runnheden och skrattar. 
Men det gjorde hon. Skolan var alldeles nybyggd och de båda kollegorna Paul och Brita Karlberg kom att bli goda vänner med Barbro.
Maken Lennart träffade hon genom folkdanslaget. På tidigare lärarjobbet i Kåremo norr om Kalmar hade Barbro lärt sig dansa.
– Då blev vi bekanta. Vi gifte oss 1956, nu har vi varit gifta i 60 år.
 Lennart nickar och minns när Ljungbyskolan byggdes.
– Jag hade eget åkeri och körde mycket dit när det byggdes. Det var ovanligt med en ny skola på landsbygden och Ljungbyskolan ska ha varit den sista som byggdes i trä i Sverige, berättar han.
Sedan dess har skolan byggts till flera gånger. Bland annat fick den tidigt en gymnastiksal. Samtidigt med skolan byggdes lärarbostäder.


– När förskolehuset sedan byggdes bodde Helena Bengtsson, föreståndarinna för matbespisningen, hemvårdarinnan Sonja, Rune och Louise Magnusson och så jag där. Det kallades "frökenhuset" för där bodde tre ogifta damer, berättar Barbro.
När Lennart och Barbro gift sig bodde de där ett tag tillsammans innan flytten till Runeborg 1960. Den gamla telefonstationen var Lennarts föräldrahem och paret tog över. Kanske blir det så igen så småningom då sonen Håkan med fru har visat intresse för att flytta in. 
– Det vore ju roligt om det stannade i släkten. 
Paret Runnheden hoppas på det och står i kö för egen lägenhet. Nästa år fyller båda 90 år.
På första jobbet som folkskolelärare i Kåremo utanför Kalmar hade Barbro haft runt 30 barn i årskurs 3 till 7. Nu blev det istället ett tjugotal sjuor.
– De var ju rena semestern! Jag trivdes väldigt bra här, konstaterar hon. 
Skolan förändrades. På 70-talet byggdes Vinbergsskolan, kollegorna Paul och Brita Karlberg flyttade över dit.
– De tyckte väl det var praktiskt, men jag tyckte det blev så tomt utan dem.
Eleverna var snälla och ville lära sig.
– De gjorde som man sa. Det var mycket enklare att vara lärare på den tiden, det är jag säker på, säger Barbro.
Hon minns en liten solskenshistoria, om en pojke som lätt blev arg i skolan och ofta kom i bråk precis som sin bror. En rast ville han inte gå in efter ett bråk, när Barbro bad honom komma med in ville han inte.
– Han var så arg, sa ”Din jävla krokofant”. Det var det värsta han kunde komma på, jag höll ju på att skratta. 
Efter terminens slut, inför jullovet, hade de avslutning i klassrummet. När barnen gick ut kom pojken tillbaka, önskade god jul och gav henne en kram.
– Sen fick han alla barnen att göra det. Jag vet inte vad som hände men efter det blev han väldigt bra, säger hon.
En annan händelse hon minns väl var när de ringde till skolan och sa att det brann hemma.
– Lennart ringde, det brinner i uthuset, men det är inte vett att du åker hem för det har redan brunnit färdigt”. Så jag stannade kvar i skolan, det var lite spännande att komma hem på eftermiddagen sen. Håkan var liten då och rädd för eld i många år efteråt, minns Barbro.
Det hade blivit baksug i pannan och tänt eld på sågspånet de eldade med hemma. Istället för nytt uthus fick paret bygga ut på huset.
Barbro kom att bli kvar på Ljungbyskolan till 1992 då både Lennart och hon själv pensionerades. Ett tag drev de kafé i huset för bussresenärer och Barbro bakade allting själv.
– Nu för tiden bakar jag inga bullar. Det har jag gjort tillräckligt, men jag har nog bakat tiotusentals småbröd i mina dar, säger hon.
Under åren har paret dansat, sjungit i kör och ägnat sig åt trädgården. Båda barnen Ann-Sofie och Håkan bor i Helsingborg men kommer ofta och hälsar på. Det händer också att Barbro får besök av elever.
– En gammal klass, kanske sju, åtta elever, ville träffas här på Runeborg.  
Kaféverksamheten minns Barbro med värme.
– Det är vemodigt när en epok slutar, men jag är glad att vi fått vara med så länge.