Smultronställe. Daniel Nelson springer eller promenerar på stigarna i Brunnsbergsskogen nästan dagligen, året om.  ”Det är mycket liv och skyddat mot vind”, säger han.
Smultronställe. Daniel Nelson springer eller promenerar på stigarna i Brunnsbergsskogen nästan dagligen, året om. ”Det är mycket liv och skyddat mot vind”, säger han.

Ledarskap och löpning i all sin enkelhet

Sedan snart 20 år tillbaka leder Daniel Nelson det kyrkliga arbetet i Sollyckans distrikt i Varberg, och som son till en präst vars far också var präst är det lätt att tro att den egna yrkesbanan var given. Men så var inte fallet.

ANNONS
|

Att det skulle bli något inom kyrkan kändes naturligt, men det tog ett tag innan prästyrket blev aktuellt.

– Jag ville prova musiken efter gymnasiet så jag läste två år till kantor, berättar Daniel.

Efter det åkte han till Grekland och arbetade som kantor och assistent i SKUT - Svenska kyrkan i utlandet, i Aten under två år. Det bor över 2 000 svenskar i norra Aten så det fanns att göra. Han hjälpte till att ordna med det mesta, från hemmagudstjänster till dagliga aktiviteter.

När han kom tillbaka till Sverige läste han in kompletterande pedagogik i Oskarshamn för en kyrkokantorsexamen, men då började han känna en kallelse att bli präst.

ANNONS

– Jag var inte riktigt nöjd med bara musiken, och det tog lång tid för mig att öva in stycken. Som yrkesmusiker måste det gå relativt snabbt och jag insåg att det inte skulle hålla i längden, det tog för mycket tid, minns han.

Istället blev det präststudier i Göteborg och Lund:

– Jag tänkte att jag måste ge prästyrket en chans, annars skulle jag inte bli nöjd. Och jag har inte ångrat mig.

Efter sin prästvigning i Göteborgs domkyrka 1990, ville Daniel ha en tjänst i Halland. Det skulle bli lite som att komma tillbaka, eftersom han bodde i Köinge fram till nio års ålder då hans far fick en prästtjänst i Dalsland och familjen flyttade dit.

– Jag kunde inte stanna i Göteborg och Dalsland var lite för mycket skog. Jag gillar öppna vyer och ljus, förklarar han.

Under studietiden i Lund hade han träffat sin fru Susann och de flyttade nu tillsammans med sin tre veckor gamla son till Varberg, där Daniel arbetade i drygt ett år i Apelvikshöjds distrikt innan han fick tjänsten på Sollyckan.

Tre ord återkommer när det gäller hans arbete i kyrkan:

– Enkelhet, kontinuitet och Kristusnärhet - det ska andas kyrka runt verksamheten, säger han och fortsätter:

ANNONS

– Plus att vi ska hjälpas åt i församlingen och ta vara på varandras tankar och idéer. Jag tror inte att jag ses som en auktoritär ledare.

När det kommer till enkelhet så försöker han att vara så tydlig som möjligt.

– Om jag till exempel skriver instruktioner så får det inte vara mer än en A4. Jag ska kunna precisera så det inte blir mer, oavsett vad det handlar om. Den här regeln gäller även i vardagliga livet. Men det innebär också enkelhet inom församlingen. Jag vill inte att människor ska känna att de måste vara elitmänniskor för att vara med, vi står alla lika inför Herren. Men ibland kan det vara svårt med enkelheten, det får ju inte bli för banalt heller.

När det handlar om kontinuitet har han ofta femårsperspektiv:

– Jag försöker försäkra mig om att saker har bärighet en längre tid. Sen kanske det inte alltid funkar en längre tid och då får man acceptera det, men jag har som mål att det ska hålla för minst fem år.

Han sätter inte bara upp mål på lång sikt, utan även dagliga och årliga. Målet i år är att läsa två teologer från varje världsdel, och att bättra på tiden i löpspåret:

ANNONS

– Drömmen är att komma tillbaka under 40 minuter på en mil, säger han. Jag är nog långdistansare på många sätt.

Löpningen har funnits med länge och han löptränar flera gånger i veckan, gärna i Brunnsbergsskogen där han både springer och promenerar. Han försöker också att springa några distanslopp om året, bland annat Friskusloppet nu i år. Han tycker om i princip all idrott, men sedan familjen flyttade till Varberg har hans intresse för innebandy växt:

– Två av mina söner spelar i WIC och två av de andra barnen har också spelat innebandy, så det har ju blivit att jag följt dem. Och som ledare kan man se och lära sig mycket av ett elitserielag, de är ju de bästa i sitt slag, menar han.

Det ger honom både inspiration och nya idéer:

– Kreativiteten betyder mycket som ledare, och även attityden. De bästa tänker ”Vi vill faktiskt vinna och klara av den här situationen!”

Han trivs bäst i jobbet när arbetet flyter på och människorna han arbetar med trivs. Han tycker också om rollen som gudstjänstledare, men det finns även många andra stunder som inspirerar honom:

– Som präst hamnar man ju i väldigt många olika situationer. Det kan vara både glädje och sorg under en och samma dag, berättar han.

ANNONS

Det gäller att veta vad man ska säga i olika situationer och det är något han enligt sig själv jobbar med, eftersom han är en ganska spontan person.

– Men det kommer ju med erfarenhet, att lyssna in och tänka efter vad som passar att säga i olika sammanhang. Sedan beror det ju också på hur man är med människor, och det är nog svårt att lära sig.

Om det inte blivit ett yrke inom kyrkan hade han nog blivit journalist.

– Jag är otroligt nyfiken på människor. Men mer varför folk gör som de gör än att de gör det, säger han.

50-årsdagen firar han med öppet hus i Sollyckans kyrka den 5:e juni från klockan tre.

– Alla är välkomna!

ANNONS