Kai visar sina tavlor inför 80-årsdagen

På lördag, veckan före sin 80-årsdag, öppnar han en utställning med sina senaste tavlor på Lottastugan i Varberg .

– Jag har tecknat i hela mitt liv. Allt. Och jag har målat i olja och gjort skulpturer. Ja, det har alltid funnit där, säger han.

Lägenheten på översta våningen på Södergatan är full av konst. En del är sådant han producerat själv, som den höga terrakottaskulpturen ”Broderskap” från 70-talet och den kvadratmeterstora oljemålningen ”Färdigplockat” med ett äppelträd i centrum.

Kai visar med en humoristisk glimt i öga hur han står i badrummet och målar. Där finns ett takfönster som släpper in flödande ljus. I bland sitter han i ett annat rum och jobbar, också där finns ett takfönster.

– Jag har aldrig haft en riktig ateljé. Det är bökigt med oljefärger, det luktar och det är många saker att ta fram. Förr var det mest teckningar. Tecknandet är viktigt. Jag skriver dagbok varje dag, en sida, och tecknar mycket i dem. Och alla oljemålningar förbereds med detaljteckningar. Det är mycket att fundera över, mycket tekniskt.

Kai visar en stor oljemålning med havsfåglar och hav. Han berättar hur han tänkt och hur han delat upp duken i rutor och har gjort en detaljerad skiss för varje ruta.

– När jag som ung gick på samrealskolan i Svalöv hade jag Ulla Norrman som teckningslärare. Hon och hennes man Gunnar Norrman, en känd konstnär och grafiker, inspirerade och stöttade mig. De ville att jag skulle bli konstnär. Men mina föräldrar sa nej. De hade inte råd med konstskola och tyckte att Stockholm låg för långt bort.

I stället gick Kai på Handelsgymnasiet i Malmö och fortsatte i föräldrarnas fotspår inom kött- och charkuteribranschen. Föräldrarna drev en köttfabrik i Teckomatorp. Det var på en praktik i en butik i Landskrona Kai träffade sin blivande fru Berit.

– Hon var så söt och hon var så duktig. ”Hon ska följa mig genom livet”, tänkte jag.

De gifte sig 1958 i Norra Skrävlinge kyrka och levde åtta år i Malmö med mycket uteliv och fester innan första barnet Jens kom.

– Det var en otroligt rolig tid med mycket umgänge men vi längtade efter barn. Vi fick kämpa hårt innan vi fick vår förste son.

Kai som gjort karriär inom köttbranschen tröttnade och gick över till petroleumbranschen.

– På den tiden var det lika lätt att byta bransch som att byta kläder, samtidigt fick man höjd lön med några hundralappar. Jag har sålt många båtlaster olja.

Familjen flyttade till Halmstad året efter sonens Jens födelse. Fem år senare flyttade familjen tillbaka till Malmö, yngste sonen Måns föds, och Kai fortätter sin klättring i karriären. 1978 erbjöds Kai ett jobb som vd på AB Jobson i Varberg, ett dotterbolag i Johnsonkoncernen. Det blev en flytt till.

– Vi trodde att vi bara skulle bo i Varberg ett kort tag. I början umgicks vi mest med andra inflyttade men så fick jag komma med i Odd Fellow och lärde känna många med rötter i stan och många Boisare.

Under hela sin yrkeskarriär har Kai och tillsammans med sin fru intresserat sig för konst. Kai har vid sidan av arbetet bland annat gått på Skånska målarskolan och andra konstutbildningar. Trots två infarkter sedan millennieskiftet och sorgebeskedet för fyra år sedan, då äldste sonen Jens avled i en motorcykelolycka, har han fortsatt med sin konst.

När han fyllde 70 år ingick hans tavlor i en utställning, och sedan dess har han haft egna utställningar nästan årligen.

– För tio år sedan hände något speciellt. Jag hittade genom släktforskning två kusiner i Halland som också målade och vi hade en utställning på Galleri En trappa ner i Varberg. Sedan dess har jag målat i olja mer på allvar och kallar mig kolorist. Det är starka färger och huvudsakligen naturmotiv. Nästan aldrig människor, trots att jag har gått kurser i kroki. Det roliga med att ställa ut, är att få visa sin konst. Ja, det är väl det man vill.

Lena Berglund

lena.berglund@hn.se