Dagens kåsör: Nina Carlsson
Dagens kåsör: Nina Carlsson

Vardagshjältarna i uniform

Med risk för att detta kåseri kan osa debattartikel - men idag skulle jag vilja lyfta något som ligger mig varmt om hjärtat.

ANNONS
|

Det handlar om vardagshjältarna i uniform, som hjälper oss att skapa trygghet i vårt samhälle – de män och kvinnor som väljer att riskera sitt eget liv för oss andra.

Jag talar såklart om polisen. Den yrkesgrupp som ofta får ta mer (och många gånger obefogad) kritik från samhället och massmedia, än den uppskattning de verkligen förtjänar.

Under gymnasietiden hade jag själv en önskan om att bli polis. Jag ville jobba med och för andra människor, och kunna vara med och förändra. Men ödet ville annorlunda. Och idag är jag faktiskt glad att jag tänkte om, för det är en hård verklighet denna yrkesgrupp lever i...

ANNONS

Jag har själv levt med en polis i många år, och jag vet vilka situationer han ställs inför i sitt arbete. Dom får ofta befatta sig med saker som vi andra inte ens kan föreställa oss i vår vildaste fantasi. Eller vår värsta mardröm…

Ta hand om andras misär, lämna tragiska besked till anhöriga, bli spottade på, se barn fara illa i sina hem, uppleva död på obehagligt nära håll - och ibland även ställas öga mot öga mot den… För en lön på runt 25 000 kr.

Polis är inget man bara ”råkar” bli – det kräver många tester, och inte minst ett brinnande intresse för att nå hela vägen fram. Precis som när det gäller till exempel sjuksköterskor och andra (med hänsyn tagen till ansvar och arbetstider) lågavlönade arbeten – många i dessa professioner ser det som sitt kall i livet. Lönen är inte det viktiga, utan drivkraften att hjälpa till, och att kunna vara med och göra skillnad.

Jag kan förstå att en del poliser väljer ett annat yrke när man får barn. De är inte enkelt för någon – inte heller för polisens anhöriga – att ha någon i familjen som arbetar kvällar, helger och högtider. Inte får äta fredagstacos med sina barn, inte får fira in det nya året med sin partner, och så vidare… Istället får de arbeta under tuffa förhållanden – ibland utan mat och raster.

ANNONS

Som polis missar man mycket, och man riskerar samtidigt sitt liv varje arbetspass. Jag tror inte många andra skulle ställa upp på allt detta utifrån dessa förutsättningar. Men flertalet poliser fortsätter i många år – tack och lov – just på grund av att de brinner för rättvisa och skydd i samhället.

Jag beundrar därför både mina barns pappa, och alla andra av hans kollegor runt om i världen, som ser till att skapa en tryggare värld. Ni är vardagshjältar och förtjänar både mer uppskattning, bättre arbetsförhållanden, och inte minst mer i lönekuvertet.

ANNONS