Dagens kåsör: Håkan Begström
Dagens kåsör: Håkan Begström

"Kanske kunde det hända att kindtänderna rök"

Det var väl kul att Falkenbergs FF vann med 5-3 i fotbollsmatchen mot Varbergs Bois, i alla fall för den som är falkenbergare.

ANNONS
|

Jag hade anledning att i en artikel i tidningen (27 maj) påminna om att varbergarna för hundra år sedan, i juni 1917, var mer svårslagna. Då vann Varberg med 7-0 i en match där Falkenbergs förlust skylldes på att grabbarna var småvuxna, och att de mer fullvuxna varbergarna därmed skaffade sig ett övertag trots att de bara hade tränat ihop laget under några ynka dagar.

Bortförklaringar är idrottens styvmor.

Hur förluster ska förklaras kan vi ta ett annat exempel på, när Varbergs GIF mer eller mindre massakrerade Falkenbergs idrottsklubb med 15-3 i en fotbollsmatch i juli 1907. Också den behövde förklaras i Falkenbergs press:

ANNONS

”Detta resultat berodde säkerligen mest därav, att varbergslagets spel var mycket hårt. Flera av Falkenbergs spelare blev mindre stridsdugliga genom svåra sparkar, som tilldelades dem av motspelarna, ja, en spelare var till och med tvungen att lämna spelplanen på grund av de skador han erhållit – en annan åter fick en kindtand utsparkad. Mera exempel behövas ju ej.”

Det är Bengt-Arne Karlsson på Falkenbergs museum som efter min förra artikel skickat över en kopia av detta referat från 1907. Bengt-Arne har också på en annan punkt en intressant och väldokumenterad upplysning att ge. När jag uppmärksammade matchen 1917, så konstaterade jag att domare var en viss Gordon MacKerracher, vars skotskklingande namn förbryllade mig en smula. Vad gjorde han i Falkenberg?

Men naturligtvis finns en förklaring, som kan sammanfattas med en tidningsrubrik från mitten av 1900-talet när Falkenbergs fotbollshistoria skildrades: ”Engelsmän och skottar lärde falkenbergspojkarna att spela fotboll när seklet var ungt.”

Nere i Falkenbergs hamn fanns vid den tiden, slutet på 1800-talet och början på 1900-talet, ”plankagården”. Träden fälldes, flottades nedför Ätran, virket behandlades vid ångsågen på Herting och skeppades sedan ut från plankagården i Falkenberg – för att till stor del bli till stöttor i brittiska kolgruvor.

ANNONS

Därför var också skottar och engelsmän på plats för att jobba för det skotska trävarukontor som dominerade Falkenbergs plankagård, Love and Stewart.

Gordon MacKerracher var en av dem.

Och han och andra landsmän hade en betydelse för fotbollens framväxt i Falkenberg.

Det kan man i alla fall minnas, medan varbergarna ibland försökte sparka ut kindtänderna på de kämpande falkenbergarna.

ANNONS