Om du hörde nåt på stan du inte förstod, fick du vänta till du kom hem till Nationalencyklopedin hemma i bokhyllan. Såvida inte detta oförståeliga började på en bokstav vars band var utlånat till grannen. Då fick du vänta tills du hade vägarna förbi ett bibliotek. Och före internet ringde du alla dina samtal i hallen.
Jag hatade att ringa till folk när jag var liten. Kunde ha ångest i dagar om jag skulle ringa min fiollärare Gösta och säga att jag inte kunde komma på fredagens lektion. Även om jag kände honom och visste att han inte skulle bli arg, så var det läskigt.
Det var nog det där med presentationen. Jag ville att den skulle låta lite världsvan. ”Tjena, det är Erika! Kan jag få prata med Gösta!
Tänk om den som svarade inte visste vem jag var och jag var tvungen att förklara det. Eller att jag inte hörde att det var min fiollärares son som svarade utan började prata med honom som om han var min fiollärare Gösta. Ni förstår hur mycket som kunde gå fel!
I andra länder har man sen lång tid tillbaka envisats med att svara: ”Hallå!” i telefon. Förr tycker jag det var helt urbota dumt. Hur ska jag då veta vem jag pratar med?
Före internet svarade man med sitt telefonnummer, för då kunde man vara säker på att man slagit rätt nummer. Du visste inte om du hade fått tag på rätt person, men du hörde, att telefonnumret, till punkt och pricka, överensstämde med det nummer du själv knappat in.
Och numret hittade du förstås i telefonkatalogen. Ett annat alternativ var att svara med sitt namn. Men ”Hallå”? Så ofin var ingen.
Mitt råd idag är att du gärna kan svara med namn eller ”hallå”. Undvik dock ditt telefonnummer. Det låter jättekonstigt: 070495…
Vid ett tillfälle ringde jag via messenger, presenterade mig och fick det lite ilskna svaret: ”Det ser jag väl!”.
Tänk när inte internet fanns. Då kunde telefonen i hallen ringa och ringa utan att någon svarade. Eller du kunde strunta i att svara och säga att du varit i tvättstugan hela kvällen och inte hört att någon ringde. Och då hade det varit helt okej.
Fast det är klart. Om detta kåseri skrivits före internet hade det definitivt blivit ett helt annat.
Nu ska jag ta reda på vad ”panegyrik” är. Hoppas det bandet inte är utlånat på Google.
