Det var en flock fåglar som liksom guppade fram i luften, och jag hade sannolikt missat dem om han inte hade påpekat deras närvaro. Sidensvansen, en strykfågel som vintertid dyker upp i flockar ur barrskogsbältet, på jakt efter bättre föda på annat håll när vintern tagit sitt grepp.
Jag påmindes om att jag alltför ofta går i mina egna tankar och håller blicken nedåt, vilket gör att upptäckterna blir färre. Ett trampande i egna tankar, omedveten om sidensvansars närvaro.
Jag tog bilen till Varberg, tänkte att jag även skulle upplivas av ett bastubad och ett avkylande havsdopp. Kallbadhuset i Varberg alltså. Tre grader i vattnet. Känslan är obeskrivligt tillfredsställande, en påminnelse om att man är levande.
Vad ska man säga om Varberg?
Så mycket har redan sagts, och eftersom jag ibland fångas av arkivens fynd, så gick jag in via nätet i en hundra år gammal tidningsartikel i Svenska Dagbladets arkiv. Säga vad man vill om journalistiken från 1917, men formuleringskonsten var det inget fel på.
Journalisten ifråga skrev under signaturen Kaifas, och bakom den dolde sig den ytterst flitige journalisten Erik Ljungberger som var anställd av Svenska Dagbladet i närmare 50 år och som just vid detta tillfälle 1917 tyckte det var nödvändigt att beskriva badlivet längs Västkusten. Alltså skrev han om Varberg:
”Varberg som badort är det borgerliga gemytets, den familjära trevnadens hemvist. En lycklig omständighet har samlat badortens alla accessoarer till en enda punkt, och kring denna oscillerar sig badlivet. Det är den lummiga badhusparken som bildar den vackra medelpunkten för Varbergs badsocietet, och dess annex, den stora restaurangen med sina mot parken vettande verandor, bidrar i icke ringa mån till att sätta pricken över i:et på denna idealiska plats. Det vimlar av promenerande i parkens skuggiga gångar, och på de lummiga, soliga gräsmattorna stojar och leker det yngsta släktet.”
Varför säga något enkelt när man kan flöda ut i hyllningen?
Och om jag inte har alldeles fel så är det snart varmt igen och sommar. Men vad som är den familjära trevnadens hemvist kan väl alltid diskuteras.
