De tar över hela vårt samhälle

Plötsligt är de överallt. De går på våra gator och tar våra jobb. Ynglar av sig gör de uppenbarligen också!

ANNONS
|

Första gången jag la märke till dem var på akuten. Jag satt där med ett sjukt barn och de var överallt. Svassade omkring i vita rockar med stetoskop om halsen - som om de vore riktiga läkare!

Sen kom en av dem in till vårt rum. Jag lovar, antingen hade han nyss tagit studenten eller så tar de numera in 12-åringar på läkarutbildningen. Jag tittade på hans namnskylt och där stod det leg. läkare. Jag förväntade mig ordet PRAO.

Är det bara jag som märker att ungdomarna är överallt? Att de infiltrerar vårt samhälle? Att alla bara blir yngre och yngre?

ANNONS

Titta på föräldrarna som hämtar barn på förskolan. Ser de ut att vara en dag över 18 någon av dem? Nej.

Min man och jag gick nyligen en kurs på habiliteringen på sjukhuset. Den leddes av två mycket kompetenta och kunniga psykologer. Det var lite svårt att vänja sig vid att lyssna på två 22-åringar men underbarn finns ju, det vet man.

1993 läste jag boken Guppys till kvällsmat av Marika Hjörne. Jag kommer inte ihåg något av handlingen, men två saker etsade sig fast: Huvudpersonen hette Liberty Bell (!) och hon var 37 år. Hon konstaterar på ett ställe i boken att vid 37 års ålder finns det bara ett tillfälle när man fortfarande kallas ung, och det är när man dör. “Å, vad synd, hon dog så ung”.

Och det kanske är lite sorgligt, att det är så. Eller också inte. En ganska klok man sa till mig en gång att om man får vara frisk så kan åren mellan 50 och 70 bli de bästa i livet.

Jag kan bara hålla med.

Jag har nyss fyllt fem decennier och har aldrig mått bättre. Det betyder inte ett jag mår bra hela tiden (verkligen inte) men jag mår bättre än någonsin innan.

ANNONS

Det är därför jag nu har förstått att alla (med undantag av mannen ovan) från 50 och uppåt har hållit detta hemligt i alla år! De har haft som ett eget ordenssällskap där man fått avge heliga löften om att aldrig berätta.

Alla har vetat att det är nu det bästa börjar: mindre press, större barn, bättre ekonomi och framför allt: lite livsvisdom som säger att det mesta ordnar sig och att vad andra tycker är lika intressant som en bit grå plast.

Men ingen har sagt något.

Nu är det dock min tur att träda in i detta exklusiva sällskap.

–Pilutta er, tänker jag glatt när jag ser en sån där slätkindad varelse stressa från en plats till en annan.

– Ni har ingen aning om någonting!

ANNONS