Att välja bort Ernst Kirchsteiger

ANNONS
|

Sommaren är inte bara skön – den förpliktigar också. Det ska grillas och badas och umgås och njutas. Att titta på tv till exempel får man göra i smyg. Den som börjar snacka om gårdagens program vid fikabordet på jobbet under maj, juni, juli och augusti möts av medlidsamma blickar av typen ”Skaffa ett liv”.

Men snart är kräftorna uppätna och man kan i lugn och ro sjunka ner i soffan och ägna sig åt väsentligheter. Okej, jag kanske inte har något liv, men jag skäms inte ett smack för att jag gillar att se på tv. Högläsning och pussel i alla ära, men inget slår en dansk kriminalare eller en ny säsong av ”Downton Abbey”. Eller en härligt sentimental sjukhusserie. Då riktigt ryser det av välbehag i kroppen.

ANNONS

Under sommaren har man som tur är haft SVT-play att trösta sig med när tv-tablåerna fyllts med gammal och ny skåpmat. ”Tusenbröderna” tål att ses om och mycket annat smått och gott finns i arkiven. Bara att kunna välja själv när man vill titta är en lyx (valfrihet är annars en klart överskattad företeelse, valet verkar mest handla om ifall ens skattepengar ska hamna på Caymanöarna eller i Luxemburg. Inom vård och skola hamnar de uppenbarligen inte).

Valfriheten i tv kan med fördel också användas till att välja bort matlagnings och inredningsprogram och allt annat som Ernst Kirchsteiger medverkar i. Amerikanska serier med en rättsläkare i huvudrollen likaså. Sedan har vi tävlingar där folk slåss om att bli mästerkock, supermodell, smalast, rikast, smartare än en femteklassare och så vidare. Återstår melodifestivalen som man är tvungen att se för att kunna konversera med barnbarnet.

Men visst finns det guldkorn: I september kör tredje omgången av ”Homeland” igång. Outhärdligt spännande. Detsamma gäller säkert för Stephen Kings ”Under the Dome” i Kanal 5 och förhoppningsvis uppföljaren till svensk-danska ”Bron”. Framemot vintern är det äntligen dags för säsong 4 i ”Downton Abbey”, spetsat med Maggie Smiths syrliga repliker. För att inte tala om Kristian Luuks luriga ”Vart är vi på väg?”. Redan nu kan man glädja sig åt norska ”Halvbrodern” på måndagskvällar som lovar att bli nog så bra som boken.

ANNONS

Sist och slutligen: tack och lov för public service. Reklamen i den kommersiella tv:n börjar anta smått ofattbara proportioner. Bort med eländet, men spara Ica-Stig, fåret Frank och lille gullige Francis.

ANNONS