”Jag kan garantera att jag inte är en sandtjuv”

Hej Varbergs kommun! Jag vet att det är semestertider och sånt så jag tänkte att jag kanske kan nå någon ansvarig genom morgontidningen.

ANNONS
|

Så här är det, jag och min son var på stranden häromdan, Apelviken om det är noga. När vi kom hem upptäckte jag att vi av misstag fått med oss ungefär 25 kilo prima strandsand. Helt oavsiktligt, jag lovar och svär!

Det kanske låter märkligt och misstänkt att vi lyckades frakta hem all denna extralast utan att märka något. Men jag kan garantera att jag inte är en sandtjuv, inte min son heller. Vi har nära till stranden och cyklade. Det är uppförsbacke hela vägen hem, vi hade massor av packning och jag har ganska starka ben. Så 25 kilo mer eller mindre påverkade inte nämnvärt. Dessutom var jag ganska ordentligt förbannad eftersom vår trevliga utflykt hade slutat i lerkrig och vi lämnade därför stranden ganska hastigt.

ANNONS

Sanden hade smugit sig in överallt. I varenda hudveck, tygveck och hålighet i våra medhavda saker. Nästan som att sanden ville följa med!

Hur som helst så förstår jag att det i längden är fullständigt ohållbart om alla strandbesökare tar med sig massa sand hem varje dag, under hela sommaren. Risken är ju att stränderna blir tomma, och vem vet vad som döljer sig under sanden. Vi vill nog inte veta. Och vi vill förmodligen inte heller att turisterna ska få se det – vad det än må vara.

Nu till mitt bekymmer. Jag vill såklart göra det enda rätta och återföra sanden dit den hör hemma för att fler ska kunna njuta av den. Men de här 25 kilona, eller halva kubiken eller vad det nu rör sig om, är inte längre av samma fina kvalitet. Sanden har lagt sig som en fint lager damm över hela vårt hem, och tyvärr var hemmet inte var så rent när sanden kom hem till oss.

Det är både sand av sämre kvalitet, damm, matrester, torkade växtdelar, hudavlagringar och annat snusk på våra golv. Och nu är kommunens sand uppblandad med allt det där äckliga. Väldigt olyckligt alltihop. Jag har försökt sortera ut sandkornen för att kunna tvätta av dem och cykla ner med dem, men det har visat sig vara ett evighetsjobb.

ANNONS

Det känns lite som att jag har vandaliserat vår fina stad. Som att jag begått ett grovt brott, och om turistbesöken skulle minska i år så är det mitt fel. Usch, ni måste förstå att jag aldrig skulle göra detta med flit!

Så min fråga är egentligen, vad ska jag göra? Finns det något bankgironummer jag kan betala in någon form av ersättning på? Och hur mycket blir jag skyldig?

Förlåt mig. Det kommer aldrig hända igen.

ANNONS