Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
1/4

I Fontänhuset frodas styrka och gemenskap

Kim och Marie-Anne har hittat en ny vardag När tv-spelandet tog över Kims liv och när utbrändheten isolerade Marie-Anne blev Fontänhuset vägen till vänner, gemenskap och struktur.

Kim Bjurfalk är 22 år och läser på Komvux. Hans mål är att bli sjuksköterska och om något år ska han söka in på utbildningen. Men att kunna studera och koncentrera sig har inte alltid varit en självklarhet för honom. Kims tv- spelande som började för många, många år sedan har periodvis tagit över hans liv.
– Jag vände på dygnet, sov väldigt dåligt, slarvade med maten och isolerade mig, berättar Kim.

Märker förändringen

I dag har han koll på sitt spelande och en stund vid tangentbordet blir ofta belöningen för att han ägnat tillräcklig mycket tid åt sina studier. Nästan varje dag är han hos vännerna på Fontänhuset. Och ofta får han höra från andra att de märkt en förändring hos Kim.
– Jag har aldrig varit den i kompisgänget som är den öppna typen. Jag har varit tyst och gärna har gått för mig själv. Nu är det annorlunda, säger Kim med ett brett leende. Nyligen gjorde han det som för något år sedan varit helt otänkbart för honom; han var ordförande på ett möte på Fontänhuset och höll reda på dagordningen och talarlistan.
– Det kändes bra. Jag har fått bättre självkänsla. Det beror bland annat på att jag lär mig nya saker här, till exempel att laga mat och hur man möter nya människor säger Kim.
Det vara hans lillebror Niclas som lockade med Kim till Fontänhuset så sent som i höstas.

Spelade på nätterna

Men Kim fastnade snabbt i det skyddsnät som medlemmarna och personalen på Fontänhuset bygger kring medlemmarna. 
– Jag behövde något att göra efter skolan istället för att gå hem och spela spel i flera timmar. Jag förstod nog att jag var spelberoende, men kunde inte göra något åt det. Det hade pågått länge. Under gymnasietiden spelade jag ofta på nätterna och sjukanmälde mig för att jag inte orkade gå upp. Spelandet hade tagit över mitt liv.
– Nu, när jag går på Komvux, måste jag skärpa mig. 
Och det går lättare än Kim trott, tack vare vännerna på Fontänhuset.
– Jag stärker mig själv genom att vara här och träffa nya människor. Det var svårt för mig tidigare. Ibland, när jag känner mig orolig över hur jag ska klara av skolan, eller funderar på annat, sitter jag för mig själv, men annars umgås jag med folk i alla åldrar som finns här.
En av de nyfunna vännerna är Marie-Anne ”Majsan" Persson. Hon är bosatt i Varberg men sätter sig på tåget till Falkenberg ett par gånger i veckan för att delta i Fontänhusets aktiviteter. Det har hon gjort sedan 2009. 

Varit sjukskriven

Majsan arbetade som personaladministratör i många år. I omgångar var hon sjukskriven för utmatningsdepression och hade många duster med Försäkringskassan. En stor lättnad infann sig i Majsans liv 2014 när hon fick sjukersättning på 100 procent. 
– Nu är det ingen som jagar mig längre. 
Majsan som hade hört talas om Fontänhuset hamnade på huset som praktikant efter en av sina sjukskrivningsperioder när Arbetsförmedlingen ville ha in henne i ett projekt.  Majsan föreslog själv att hon skulle få praktisera några månader på Fontänhuset. Sedan dess är detta en fast punkt i tillvaron. Köket var den första tiden den plats som hon trivdes bäst på. Med tiden har hon kunnat närma sig de administrativa uppgifterna.
– ı början var det helt otänkbart för mig. Jag blev stressad bara av att se en dator eftersom jag arbetade administrativt innan ja blev sjukskriven.
I dag arbetar Majsan bland annat med marknadsföring och med husets egen tidning. Snart ska hon även ingå i gruppen som letar sponsorer. Majsan trivs. Men att ta sig till Falkenberg tre dagar i veckan tar på krafterna. Övriga dagar finns inte mycket ork kvar. Men livet har ändå blivit bra mycket bättre än vad det var för några år sedan.
– Min syster brukar säga att Fontänhuset räddade mitt liv. Det ligger mycket i det.


 

MEST LÄST