Hemkär konstnär med dubbel inspiration

Hon hade inte en tanke på att lämna Varberg, men sedan över 20 år tillbaka bor och verkar Kerstin McKee på västkusten både i Sverige och USA.

ANNONS
|

När Kerstin McKee jobbade i receptionen på Varbergs stadshotell för snart 25 år sedan var amerikanen Ted en flitig gäst. Han arbetade med säkerhet på Ringhals, och blev snart ett bekant ansikte för hotellets anställda. Kanske lite extra för Kerstin, som efter tre års bekantskap med den återkommande hotellgästen bad om tjänstledigt i sex månader för att följa med honom till USA. Ted och Kerstin hade blivit ett par och skulle nu testa att bo tillsammans.

– Min chef sa ungefär ”Ja, ja, du får väl göra det då”. Han kände ju också Ted och tyckte om honom. Men jag hade åkt oavsett, jag var ju så förälskad! Kär och galen, berättar Kerstin med ett stort leende.

ANNONS

Under året som följde reste de fram och tillbaka mellan USA och Sverige, och i januari 1989 gifte de sig i hemlighet i USA, för att senare samma år ha ett traditionellt svenskt bröllop i Spannarps kyrka. Efter giftermålet visste Kerstin inte riktigt vad hon skulle göra, utan reste med Ted som fortfarande jobbade mycket i Sverige och Europa.

– Efter ett tag sa kompisar till mig att jag måste göra något som jag själv ville, och jag hade fått nys om en konstskola i Seattle.

Kerstin har alltid tyckt om att måla, och redan i högstadiet valde hon konst istället för språk, och hon tog korrespondentkurser hemma under uppväxten.

Skolan hon fått nys om var ett college i USA som huserar konst, musik, dans, teater, scenografi och design under samma tak.

– Lite som skolan i tv-serien Fame, förklarar hon.

Kerstin ansökte och blev antagen, men tvekade, eftersom hon tyckte att fyra–fem års studier kändes som väldigt lång tid. Men efter lite påtryckning och uppmuntran från en vän inledde hon sin konstutbildning, vilket innebar att Ted fortsättningsvis fick resa världen runt utan Kerstin.

– Ja, för nu hade jag mycket att göra. Men han var glad för min skull och tyckte det var jätteroligt. Jag fick ett eget kontaktnät också, och umgicks inte längre bara med fruar och flickvänner till hans kollegor, berättar hon.

ANNONS

Det blev fem lärorika och intensiva år, en tid som Kerstin minns väl.

– Skolåren var tuffa. I början blev jag helt chockad, det var mycket nytt som jag aldrig gjort förut, och jag ville ju göra bra ifrån mig, säger hon och fortsätter:

– Men det var fantastiskt att ha så mycket konst runt omkring sig. Det var folk som sjöng och dansade i lokalerna och vi kunde se dans- och teaterföreställningar gratis. Men jag hade aldrig kommit undan med att måla det jag gör i dag. Det är alldeles för glatt och lättsamt för lärarna där. Man skulle gräva i sitt innersta, helst vara lite mörk och lida. Lärarna var själva verksamma konstnärer, och en del var så djupa och mörka att jag nu i efterhand ibland kan undra hur de kunde få arbeta som lärare.

Hur beskriver hon då sina egna verk?

– Lite folklore, jättemycket organiska former och fantasi, med tema kärlek, förhållanden och varför vi är här. Jag är väldigt intresserad av andlighet sedan många år tillbaka, och det tror jag märks främst i tavlorna. Folk här i Sverige säger att det syns att jag bor i USA, medan de där tycker att det syns att jag har nordisk inspiration. Vilket jag personligen kan förstå mer.

ANNONS

Kerstin och Ted har hela tiden haft boende både i Sverige och USA, och sedan Ted pensionerade sig mitten av 1990-talet är det Kerstin som reser runt och arbetar och Ted som ofta följer med.

– Ted är verkligen min allt-i-allo. Han bygger staffli, fixar ramar och följer med till utställningar.

Kerstin samarbetar med tre gallerier i USA och brukar även ha visningar när hon är i Sverige. Inte varje år, eftersom det är lite krångligt att transportera alla tavlor och keramik, men nästan. Hon har haft utställningar bland annat i Lottastugan i Varberg och i ”Gamla möbler & ting” i Spannarp. Hon har ateljé i hemmet både i Varberg och USA, men har märkt att det är en viss skillnad på hur hon jobbar beroende på var hon befinner sig:

– Jag har mer rutiner och arbetsdisciplin i USA. I Sverige är det svårt att säga nej till att träffa vänner och bekanta, som ofta är lediga när vi är här, så det blir lite mer känsla av semester.

Förut firade de varannan jul i Sverige och varannan i USA, men sedan några år tillbaka är julen en helsvensk högtid:

– Det var Teds förslag. Han älskar Sverige och att vara här, säger Kerstin, som länge kämpade med att inte missa någonting, vare sig det hände i Varberg eller i Seattle. De senaste åren har hon slappnat av mer, då hon insett att det inte går att leva två liv, på två olika platser, samtidigt.

ANNONS

Men det finns även fördelar med en tudelad tillvaro:

– Jag stortrivs och känner mig hemma på båda ställen. Familj och alla gamla vänner finns i Varberg, och jag har fått många nya, goa vänner i USA. Fast de är väl inte så nya längre, det är ju 20 år nu.

Och ett ögonblicks reflektion ger sitt tydliga svar, det hade inte kunnat bli på något annat sätt:

– Det var fantastiskt att jag träffade Ted och att jag vågade ta steget och börja utbildningen i USA. Det var verkligen ett vägskäl. Jag var väldigt hemkär som ung och hade inte en tanke på att flytta från Varberg innan jag träffade honom. Något år innan dess kunde jag inte ens tänka mig att flytta med min dåvarande pojkvän till Gränna, så när jag berättade för mamma att jag skulle flytta till staten Washington i USA tänkte hon ”Kära nån, om du inte kan flytta till Gränna hur ska du då kunna flytta dit?”

Med det gick bra, konstaterar Kerstin leende.

Född: 12 juni 1964 i Varberg, uppväxt i Spannarp.

Bor: Sedan 1988 i Fall City, strax öster om Seattle i USA, och i Varberg några månader om året.

Familj: Maken Ted McKee, mamma, pappa och sex syskon, varav alla utom Kerstin och en syster bor kvar i Varbergstrakten.

Sysselsättning: Målare och keramiker.

Utbildning: Cornish College of the Arts, examen i måleri och tryck.

Intressen: Personlig utveckling och andlighet – har ett helt bibliotek inom ämnet hemma i USA, yoga, meditation, tai chi, och kung fu. Hon har både tagit klasser och utövar det på egen hand.

Gillar: Att träffa familj och goda vänner, bara mysa, se en rolig film och ta ett glas vitt.

Gillar inte: Våld.

Om sig själv: Lojal, ivrig, målmedveten och väldigt envis. ”Har jag bestämt mig så ger jag mig inte. Ted brukar skämtsamt säga att då tar han ett steg åt sidan, för ’då sker det.’”

Inspiration: ”Människor som är kloka, tålmodiga och inte dömer. Det jobbar jag själv med – att kunna vara mer neutral. Jag behöver inte alltid vara brutalt ärlig och säga precis vad jag tycker.”

ANNONS