Hur kom det sig att du blev ägare till Tallhöjden för sju år sedan?
–Det var egentligen en ren slump. Jag hade jobbat på Strandbaden i Falkenberg men var sugen på att bli egen och började leta efter något bra ställe. Tallhöjden passade mig eftersom det var en produkt som jag kunde finslipa. De flesta andra ställen behövde helrenoveras eller byggas om och det hade jag varken råd eller lust med.
Har du ändrat något i värdshuset sedan du tog över?
–Vi har renoverat lite och målat om, men annars är det mesta sig likt. Tallhöjden är ett museum, många kommer hit för att titta så man kan inte ändra för mycket. En gång gömde jag undan en gammal galge, men då fick jag skäll av gästerna. Det var en galge från grundaren Sture Olssons klädfabrik, så den var helig. Alla prylar här kommer från Stures många jorden runt-resor eller så har han gjort dem själv i trä.
Vad har hänt med verksamheten under de här åren?
–Jag har startat upp en hel del projekt med anknytning till naturen. Vi har bland annat vandringar, paddling och älgsafari. Vi har också haft både julmarknad och höstmarknad här i Simlångsdalen. Jag vill skapa en positiv attityd till inlandet, alla älskar inte golf och strandliv. Somma- ren på kusten marknadsför sig själv, medan inladet är något som vi behöver bli bättre på att värna om.
Vad är din roll på Tallhöjden?
–Jag är en alltiallo som bland annat tvättar, städar, serverar och tar emot gäster. Det viktigaste är att finnas där och ta emot när de kommer. Sedan kan man rusa iväg om det är mycket att göra, men då har gästerna fått känna sig välkomna och sedda. Det är huvudsaken.
Hur är det att ha ansvar över ett helt värdshus?
–Det är väldigt skönt att vara egen, för jag har ingen som manar på mig, jag bestämmer själv och har kontroll över läget. Jag är en sådan person som funkar bäst när jag har mycket för mig, helst skulle jag vilja göra mer än vad jag gör nu. Det gäller att vara strukturerad. Men jag kan vila också när det behövs och när jag är ledig så är jag helt ledig.
Vad är svårast med ditt arbete?
–Det kan vara svårt att nå ut till utländska turister. Men också stadsbor kan vara knepiga att locka hit, det är längre från staden till Simlångsdalen än tvärtom. Man får vara lite påhittig. När jag var på en resemässa i Tyskland nu i år fick jag frågan varför vi inte marknadsför svensk höst. Den är ganska unik med de färgglada löven. Efter det startade jag höstvandringar.
Du har gjort en hel del innan du tog över Tallhöjden?
–Jag har haft hand om Hertigen och i många år var jag på Strandbaden, båda i Falkenberg. Från början är jag utbildad gympalärare, men jag har egentligen alltid velat arbeta med resor och turism. När jag hittade en utbildning i ekonomi och marknadsföring så kom jag in på det här spåret och sedan början av 1980-talet har jag bland annat arbetat som reseledare, guide och nattportier.
Har det hänt något riktigt tokigt på Tallhöjden någon gång?
–Här händer det knäppa saker varje vecka, men det andra året jag var här så lade ugnen av mitt under julbordet. Då fick alla jag känner i trakten ställa upp och ha Janssons frestelse hemma i ugnen så det löste sig bra trots allt. Nu har jag lärt mig att ha en extraugn i köket om den ordinarie trilskas.
Hur ser planerna ut framöver?
–Vi har ett stort EU-projekt på gång, med målet att skapa en attraktion som kan locka alla här runt omkring att ta sig ut till naturen. Jag vill inte säga för mycket om vad det ska bli, vi håller det hemligt än så länge. Men det blir något slags naturattraktion. Barn i dag behöver komma ut lite och även vuxna behöver lägga ifrån sig mobilen en stund.
