1996 var en mycket ung Pierre Gunnarsson med i Hallands kokbok. Strax därpå ledsnade han på kock-livet och utbildade sig till byggnadssnickare istället.
–Det blev för mycket industri över jobbet, säger han om tiden på en stor restaurang med många lunchgäster, samtidigt som han tittar till slaktarbiffen på grillen hemma i sitt och sambon Sanna Nilssons hus i Laxvik, söder om Halmstad.
I dag är matlagandet bara något som förknippas med inspiration och glädje. Köket är stort och väl anpassat för ett par som brinner för både mat och goda viner.
Matbordet är rejält tilltaget och räcker med god marginal också för de tre tonårskillar som bor i huset samt för många glada och bortskämda matgäster.
Menyvalet hade Pierre klart för sig ganska tidigt. Först en toast med matjesillshack och ägg som toppas av ett nötdoftande brynt smör. Ett par nykokta färskpotatisar blir fint till.
Varmrätten är en trevlig och matig sallad med slaktarbiff som huvudråvara.
–Lite kul med en annorlunda styckningsdetalj, menar Pierre apropå sitt val. Slaktarbiffen kallas så eftersom det var den bit slaktarna förr ville behålla för sig själva.
Allra sist blir det en madeleinekaka med jordgubbar och en galet gul hemmagjord vaniljkräm.
Svaret på frågan om var den där färgen kommer ifrån kacklar på gräsmattan utanför – där lullar ett gäng nöjda hönor omkring i solen och pickar glupskt i sig av grönsaksrens och annat.
–Jag har aldrig sett gulare gulor, säger Pierre och skrattar. Jag gjorde en bearnaise häromdagen, den såg ut som om jag hade blandat i saffran, haha!
