Goda grannar: Bernt Sallén har bott 75 år på fästningen

Med Ann-Marie är det den tredje generationen Sallén som har lyckats få en bostad på fästningen. För henne behövdes det 30 års köande innan hon hamnade på den efterlängtade adressen.

– Jag satt upp mig på kö hos Fortifikationsverket när jag hade fått barn och förstod att jag nog skulle stanna kvar i stan. Innan hade jag bott på andra platser och seglat halva jorden runt.

Bernt och Rie är glada över sin nya granne. De själva har aldrig ångrat att de valt att bo kvar i den ockraröda huslängan på fästningen. Just de bor längst åt väster och har från ett par rum utsikt över hav och hamninlopp.

– Vi funderade på att bygga egen villa, det var ju populärt ett tag, men när en vän som jag har förtroende för gjorde en beräkning och frågade vad vi hade i hyra rådde han oss att bo kvar, säger Bernt som egentligen aldrig har flyttat hemifrån.

Mitt under kriget, när han var 19 år, erbjöds hans mamma Nanny, som då var lotta på fästningen, bostaden på fyra rum och kök och drygt 100 kvadratmeter. Familjen flyttade in.

Förutom mamma Nanny, som var känd för sitt engagemang i Röda korset och pappa John som var grundade Stenkärlsfabriken i Varberg 1906 ingick deras tre barn.

Bernt som gjorde militärtjänstgöringen på Monark, med ett mellanspel i Spanien som cykelexpert ett år, fortsatte att bo kvar. Även då hans mamma som änka valde att flytta. Så småningom kom Rie som han träffat i Danmak in, Ann-Marie är deras näst yngsta barn av fem.

– Mitt intresse för historia väcktes av den miljö jag har växt upp i. Gamle Olson som var vaktmästare bodde här och på sommaren hade han samling varje dag och berättade om fästningen för turisterna. Vi syskon gick med många gånger, och vi sprang omkring i gångarna och lekte. Varje år kom kadetter hit på läger och övade och kungen som då var kadett bodde en sommar granne med oss, i den lägenhet jag har i dag, säger Ann-Marie.

I familjeskrönan ingår att deras något vilda hund Thomsen nafsade på kungens hand och blodvite uppstod så de fick en hund med blått adligt blod. Hur sant det är, är de förstås lite osäkra på, medger de tre under skratt.

Många som besöker fästningen har förstås undrat över vilka det är som bor i längan, och barnen Sallen lärde sig tidigt att vinka kungligt fint genom fönstren då någon nyfiken förirrat sig fram för att kika in.

– Det var vanligare förr, innan staketen sattes upp, säger Bernt.

Från början var bostadslängan, som ligger mellan Karl XI:s stall och fästningens norra slottslänga, en artillerikasern byggt i mitten på 1700-talet.

– Här bodde befäl, och mittendelen har bland annat varit en sjukstuga och längst bort bodde en prästfamilj. Senaste renoveringen var omkring 1990, säger Ann-Marie.

I Ries och Bernts bostad finns tydliga spår av stor kreativitet. Rie har vävt mycket, medan Ann-Marie har målat och Bernt gjort modellsegelbåtar i trä. Bernt, som nästan hela sitt yrkesverksamma liv arbetat på Monark, fick då företaget slog sig in på båtmarknaden övergå från att vara cykelexpert till båtexpert.

Hans båtintresse var väl känt på företaget. Han och övriga i familjen ofta ute och seglade, varje sommar var de på segelsemester.

– Monark ville bredda sin verksamhet. Eftersom företaget redan tillverkade båtmotorer så passade det bra att börja tillverka båtar och jag fick ansvara för den verksamheten, säger Bernt och kikar på en stor egentillverkad modellbåt i köksfönstret och fortsätter:

–Efter pensionen började jag bygga modellbåtar. Efter att ha gjort 80000 båtar i glasfiber fick jag ett sug att göra träbåtar. Jag har gjort cirka hundra nu, jag ger bort till barn, barnbarn och vänner.