Det är mycket att fira för familjen Johnsson-Johansson i hösten. Men den här gången koncentrerar vi oss på Angela som fyller 40 år i morgon. Med tanke på det stundande bröllopet ligger hon lågt med firandet, det blir hemma med de närmaste.
– Men om några veckor blir det kalas, lovar Angela. Vi gifter oss i Valinge kyrka och festen hålls i Grimetons bygdegård. Förresten just där jag och Mats träffades för 20 år sedan.
Angela och Mats brukar säga att de gör allt i fel ordning. Först kom barnen, sedan kom det stora vackra huset i Valinge, därefter studier och nu alltså bröllopet. Men det där med ordningsföljden kanske inte spelar så stor roll om man levt ihop i två decennier.
Angela Johnsson är uppvuxen i Valinge. Hon och Mats började sin boendekarriär med att flytta ihop i en tvåa på Håsten men när barn nummer två annonserade sin ankomst insåg de att mer plats behövdes. Varför inte flytta tillbaks till landet?
– Vi fick stycka av en bit mark från pappas ägor. Först bodde vi i lägenhet i Valinge men medan vi byggde vårt hus flyttade vi in hos pappa. Till det nya millenniet var bygget klart. Äntligen ett ställe med gott om plats.
Något som kunde behövas när ytterligare tre barn kom till världen. För Angela har det alltid varit viktigt att ha en stor familj.
– Min mor dog i cancer alldeles för tidigt. Kanske var det då jag insåg hur viktigt det är med syskon. Människor som känner en på ett alldeles självklart sätt. Syskon är en rikedom som jag vill ge mina egna barn. Barnen är en frisk fläkt som ger mig mycket energi, kärlek och glädje även om de kivas ibland.
Just nu är det i alla fall lugnt. De två yngsta i Mats och Angelas barnaskara, Olivia och Wilma, sitter vid bordet och plitar ihop en inbjudan till kalas. Bröderna Albin, Hampus och Gabriel är på ingång efter skolan. Den nyinförskaffade hunden Theo busar runt. En riktig storfamilj som kräver en hel del organisation och logistik. Ändå har Angela hunnit med att genomgå en civilekonomutbildning.
– Efter många år med traktamentsjobb sadlade Mats om från anläggningsarbetare till byggnadsingenjör för att kunna vara mer med familjen. Det blev nog en kick för mig att ta tag i mitt eget yrkesliv. Jag jobbade som massör på Kurorten då. Ett roligt men också väldigt slitsamt jobb. Jag såg väl inte riktigt någon framtid i det.
Så efter att ha kompletterat några ämnen på komvux började Angela, efter femte barnet, att läsa ekonomi på Högskolan i Borås. I fyra år pendlade hon fram och tillbaka.
– Det gällde att vara disciplinerad. Jag pluggade på tåget. Mitt mål vara att inte missa en tenta. Det gjorde jag inte heller. Dessutom hade jag roligt och fick många nya vänner.
Nu var det så tursamt att ungefär när Angela var färdig med sin examen så sökte Tofta GIF en kanslichef.
– Jag har spelat fotboll i Valinge sedan jag var liten tjej. Pappa spelade och det fanns just inte så mycket annat att göra i byn. Det gick rätt så bra, jag var väl inte så teknisk, men fysiskt stark. Mina barn spelar också fotboll och jag har suttit som kassör i styrelsen. Så det kändes naturligt att söka den där tjänsten.
I dag basar Angela för en växande verksamhet, framför allt på ungdomssidan. Hon lägger budget, håller i utgifter och intäkter och försöker hitta bidragsgivare för att finansiera och utveckla verksamheten. Hon övervakar organisation och projekt. Ett jobb som passar henne perfekt.
– Jag har fotbollen att tacka för mycket. Det är inte bara roligt och ett sätt att hålla sig i form, man träffar folk också. Den har gett mig energi att förändra livet när det behövts.
Att flytta tillbaka till landet var ett givet val för Mats och Angela som känts bra för hela familjen. Bara att öppna dörren mot frisk luft, vacker natur och stillhet. En vacker höstdag som denna, när träden lyser i rött och gult, kan man inte tänka sig en bättre plats att bo på. Angela tar gärna en promenad i skogen om det blir tid över.
– Visst blir det en del skjutsande, men nu har vår äldste, Albin, fått körkort och kan själv ta sig till sina aktiviteter.
Angela Johnsson ser med tillförsikt på framtiden. Barnen växer och klarar sig allt mer på egen hand. Snart finns det tid för egna projekt.
– Om tio år hoppas jag att vi bor kvar här och att jag fortfarande sysslar med fotbollen. Kanske kan jobbet gå att utveckla mot hälsa och friskvård. Det är intressant och det ligger i tiden. Jag och Mats kommer nog att resa en del, att gå Inkaleden i Peru är en dröm.
Men viktigast av allt är glädjen. Att hitta saker i livet att glädja sig åt.
– Då håller man sig ung. Jag känner mig mer som 20 än 40, säger Angela och skrattar.
