Erland Johansson är en mångsidig artist, men framförallt är det som musiker och vissångare vi känner honom. Med gitarr och luta som ”redskap” har han vårdat och utvecklat den spelmanstradition i folkviseton, som löper som en röd tråd genom Falkenbergs inland och har en central punkt i bygderna kring Gällared.
Den här kvällen stod ett 20-tal spelmän med Leopold Wallin och Rune Kristiansson som frontfigurer på scen och bjöd på en show präglad av härlig spelmansglädje. Jubilaren framträdde själv med ”Den sköna Hillevi” till eget gitarrackompanjemang, hans lillebror Sture sjöng ”Himlajord” och Torbjörn Nilsson, Kornarp, visade ett bildspel med brottstycken från Erlands karriär.
Han spelade revy i Gällared redan som 12-åring, den gången i rollen som gåsapåg. Senare blev det tyngre roller av olika slag, bland annat spelade han kung Gustaf IV Adolf i den oförglömliga dokumentären ”Margareta Eriks Doter” från Yttra Berg. Han har framträtt både som Näcken, som Speletok och som laxa-August, i något sammanhang även som professor, berättade han under kvällen.
Hans tillbakablick omfattade även händelser från hans födelseår 1927. Lokalt hände det sig att en damm brast i ett biflöde till Ätran och orsakade en flodvåg, som svepte fram och vållade stora skador på sin väg genom Ätradalen. Charles Lindbergh skapade stora rubriker när han som den förste flög över Atlanten, och ”Ramona” var årets storschlager.
På 1970-talet sågs Erland i tv:s mysprogram ”På kvällskvisten” och ”Gillestugan”, oftast i sällskap med en annan kulturpersonlighet från Gällared, nämligen Anna Fina Wahlin. I 30 år drog han land och rike runt i sällskap med Frithiof Bengtsson och tolkade August Bondessons visor och författarskap. Han var också högst delaktig i produktionen av olika vishäften, bland dem ”Visor på kvällskvisten”, ”Halland tvärs och ändelångs” och ”Från de halländska åbackarna”.
1984 belönades han med Falkenbergs Sparbanks hembygdspris.
Erland är född på klassisk kulturmark, nämligen Yttra Berg i Gällared, som nummer två av fem söner till Svenborg och Anders Johansson, och där bor han kvar tillsammans med bröderna Mattias och Sture. De båda andra, Sven och Arne, är inte längre i livet.
Deras gård ligger granne med Aronsgården, där det märkliga dramat om ”Margareta Eriks Doter” utspelades – först i verkligheten under tidigt 1800-tal, sedan på scen under ett par minnesvärda somrar på 1990-talet. Stycket handlade om hur pigan Margareta gick till fots till Stockholm för att be kungen benåda hennes fästman, som uttryckt ringaktning för kungen och dömts till straffarbete i de skånska kolgruvorna. Det skrevs av Gustaf Karlsson på Bygget, också han en välkänd kulturpersonlighet från socknen.
Jubileumsfesten arrangerades av Erlands Vänner med tandläkare Uno Andersson som initiativtagare.
