–Min tvillingbror och jag hade ett brinnande intresse för naturen. Det har fortsatt hela livet. I ungdomen var vi mycket ute i skogarna för att se på främst rådjur. Vintertid gillrade vi kameror och spårade.
Ni började tidigt med orientering?
–ja, min pappa var orienterare. Bror min och jag blev inskolade. Jag sprang min första orientering 1958 ordnad av FK Friskus i trakten av Horsared, Ullared. I ungdomen var jag bra, en av Göteborgs bästa orienterare fram till 15-års ålder, och jag deltog i stadslaget. I slutet av 90-talet vann jag lång-DM i min åldersklass, men sen trappade jag ner och sprang enbart tävlingar nära Nösslinge. Efter 2012 har jag slutat helt.
Och du har alltid haft kikaren nära till hands?
–Jag har varit ornitologiskt intresserad sedan 70-talet. Kunde väl hälften av de svenska fåglarna. Intresset svalnade först under 2000-talet. Sedan början av 80-talet har jag varit jägare. Har varit medlem av Harsås jaktlag i Nösslinge. Dessutom har jag sedan 1998 inventerat trakten mellan Ljungby och Kinna med avseende på fornminnen. Jag har vandrat runt i naturen 100-200 dagar om året och fått fantastiska naturupplevelser.
Du har även varit långfärdsledare i Svenska turistföreningar och gjort långfärdsturer både sommar och vinter. Hur kom du in på det?
–Från 15 års ålder hade jag ett stort fjällintresse. Fram till 20 årsåldern var familjen årligen några veckor i norska fjällen. Därefter blev det individuella fjällfärder. Jag har varit i alla fjäll från Dalarna upp till Torne träsk norr om Kiruna under årets alla månader, och jag har besökt de högsta fjälltopparna och många glaciärer i Sverige. Fjällfärderna minskade på grund av familjesituation och var väl slut 1996.
Du är född och uppväxt i Götborg, är numera särbo med Anita Björklund, men du har tidigare varit gift tre gånger och har sex barn. Två av barnen föddes med CDG-syndromet (Congenital Disorders of Glycosylation). Är det en ovanlig sjukdom?
–De två yngsta barnen i familjen är gravt handikappade. De är de första diagnosticerade i världen med den sjukdomen. De tillhör den 0,5 procent som är så gravt handikappade att de måste tas om hand dygnet runt. I början kunde de på sin höjd krypa. Dottern har varit blind, döv, i koma.... Det fanns inte så mycket hjälp på 80-talet som nu. Familjen blev starkt påverkad.
Hur hanterade du det?
–Jag tog mer hand om de handikappade barnen än min fru. Jag har försökt få vardagen att fungera och jag har försökt behålla mina intressen. Jag åkte till orienteringstävlingar med släpvagn lastade med permobilar. Dottern har varit med på fjällturer - först en tung ryggsäck med tält och allt - sedan dottern på axlarna! Barnen är nog några av de få gravt handikappade som åkt alpina skidor. De åkte liften stående mellan mina ben och utför på samma sätt. När de kom ned sa Charlotta - fortare! I slutet av 80-talet startade jag den svenska CDG-föreningen. En förening för mycket gravt handikappade, främst barn. Numera är jag inte lika engagerad i föreningen.
Du är ordförande i Varbergs fornminneförening. Hur kommer det sig?
–Mitt intresse för bosättningshistoria började när jag ritade kartor på 60-talet. Jag tog upp det igen på 90-talet. Tillsammans med min numera framlidna hustru Britt-Marie startade jag ett av de största arkeologiska bosättningshistoriska projekten i Sverige. Till dags dato handlar det om ett arbete på cirka 70 000 timmar. Vi hade inventerat färdigt i slutet av 2011.
–Britt-Marie och jag jobbade jämt med detta från morgon till kväll, vardag och helgdag. Vi hade ett brinnande intresse. Tillsammans gav vi ut några böcker inom området och vi har bland annat grävt ut en medeltida borg i Rolfstorp; ett lönnbränneri i Nösslinge samt många boplatser från istiden och framåt. Britt-Marie dog i magcancer 2012. Hon hann få se ett kapitel i avhandlingen. Jag skriver fortfarande på denna 800-sidiga bok.
När du var ung gick du på Vasa Högre Allmänna Läroverk i Göteborg, sen utbildade du dig till civilingenjör på Chalmers och 1973 blev du teknisk doktor i elektronik?
–Min profession har varit elektronik med specialiteten datorer. Min specialitet var att konstruera processorerna, det som nu kallas chip, men var något annat på 70-talet. Jag tillhörde nog några av de bästa i världen på detta och jag har skrivit några böcker. Jag var konsult på 70-talet. Konstruerade då ett antal av JA37 Viggens datorer. Sedan arbetade jag med nästa flygplan B3LAs datorer. Flygplanet blev inte av. Kunskapen flyttades sedan till JAS-projektet.
Och sedan?
–1986 började jag med ett nytt projekt: framtidsdatorn rp8601. Det skulle vara en byggbara dator som passade allt och skulle minska många av de problem som fortfarande finns med dagens datorer. Jag var innovatören och projektets ledare. Det var försvaret som hade beställt arbetet, sedan köpte Curt Nicolin och Incentive projekt. 1993 var vi cirka 55 man med över 30 tekniska doktorer. Sedan Nicolin slutat ville Incentive inte arbeta med sådant. 1994 lades vi ned. Jag fick på grund av ett avtal inte fortsätta arbeta inom samma område före 1998. Då blev det arkeologi. 2015 tog jag på Ericsson begäran upp projektet igen på Chalmers och arbetar en dag i veckan sedan dess. Jag är en forskare uti fingerspetsarna.
Fyller: 70 år 5 mars
Bor: Gården Vik i Nösslinge i Varbergs kommun som köptes 1990, en vacker gård med halmtak
Familj: Särbo Anita Björklund samt sex barn
Gör: Teknisk doktor i datorarkitektur. Forskar på Chalmers tekniska högskola
Arbete: Utanför skolorna har Gunnar inte varit formellt anställd någonstans, utan skett via der egna konsultbolagen Hylab som med tiden blev Carlstedt Elektronik AB
Engagemang: Var vid 70-talets början ledare för fjällutbildning inom Svenska Turistföreningen samt startade den andra kretsföreningen i STF. Därefter har han varit styrelseledamot av STF färdledarklubb, styrelseledamot i STF (svenska huvudföreningen). På 90-talet var Gunnar styrelseledamot i Partille naturskyddsförening
I slutet av 80-talet startade Gunnar den svenska CDG-föreningen. En förening för mycket gravt handikappade främst barn.
I dag är han ordförande i Varbergs fornminnesförening samt styrelseledamot i hembygdsföreningen i Nösslinge
