Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Katrineberg0496.jpg
Katrineberg i dag. Numera går det bland annat att läsa film, språk och idrott på folkhögskolan.

Klas De Vylder minns tiden på folkhögskola

För exakt 100 år sedan tog Ludvig De Vylder och hans hustru Elisabeth över som rektorspar på Katrinebergs folkhögskola i Vessigebro. Skolan fick stor betydelse för landsbygdens unga och utvecklades till ett viktigt kulturcentrum. Parets son, 96-årige Klas De Vylder, föddes och växte upp på skolan. För Hallands Nyheter berättar han om sina minnen från Katrineberg, som han fortfarande bär med sig i sitt hjärta.

För Klas De Vylder är minnesbilderna från barndomen på Katrineberg ljusa, lyckliga och imponerande skarpa. Han och hans sju syskon växte upp i ett hus fullt av liv, där dörren alltid stod öppen för föreläsare, kulturpersonligheter, politiker och alla andra som i strid ström besökte skolan.

Klas De Vylder föddes 1914 och bor numera i Saltsjöbaden. Han är i dag den enda familjemedlemmen som ännu finns kvar att berätta om tiden på den halländska folkhögskolan under 10-, 20- och 30-talen.

Trots att han snart fyller 97 år har han fortfarande en stark känsla kvar för sin uppväxt.

- Det var en mycket lycklig barndom, en fantastisk miljö att växa upp i. Vi var ju så nära folkhögskolans liv med alla fester, lekaftnar och skolans elever som blev goda vänner, säger han.

Historien om hans föräldrars gärning på Katrineberg börjar i slutet av 1800-talet, då den svenskättade Ludvig De Vylder som 14-åring flyttade från Tyskland till Lund för att studera. Där mötte han så småningom sitt livs kärlek i Lundatösen Elisabeth.

Som ung arbetade Elisabeth som sekreterare för Leonard Holmström, rektor på Hvilans folkhögskola i Skåne, som är Sveriges äldsta folkhögskola. Både Elisabeth och Ludvig tog starkt intryck av Holmströms tankar om utbildning för unga.

- De blev mycket inspirerade av folkhögskolans idéer, säger Klas De Vylder.

Under några år tjänstgjorde paret vid olika folkhögskolor i landet, innan de själva startade folkhögskolan Matarengi i Tornedalen. Den fick stor betydelse, inte minst för den finsktalande befolkningen.

Men det hårda och kalla klimatet tog hårt på de fem barn som Elisabeth fött under tiden. Tuberkulosfaran hängde ständigt över familjen, som till slut beslöt att flytta söderut.

I augusti 1911 fick Ludvig De Vylder ta över ledningen av Katrinebergs folkhögskola efter den tidigare rektorn Johan Strandmark. Elisabeth hade som ung varit med om att starta en sommarkurs för kvinnor på skolan, och hade många ljusa minnen från den tiden.

Paret kom att stanna på Katrineberg i närmare ett kvarts sekel, ända tills Ludvig gick i pension 1935. Klas De Vylder berättar att folkhögskolan kom att betyda mycket för många ungdomar på den halländska landsbygden.

- På den här tiden fanns inte någon vidare utbildning för ungdomar efter folkskolan, de flesta gick ut i hårt arbete vid 15 års ålder. Nu fick de möjlighet att komma ifrån en tid och många tog starkt intryck av vad de fick höra och uppleva på skolan. I en del årskurser blev eleverna vänner för livet och fortsatte träffas regelbundet, säger han.

Både Ludvig och Elisabeth De Vylder undervisade på folkhögskolan. De brann för att ge de unga nya kunskaper, men också att ge dem vad de kallade för "livsupplysning".

- Min pappa betonade starkt den fostrande uppgiften för ungdomen. Han ansåg att unga i 16-20-årsåldern fortfarande var påverkbara och tyckte det var viktigt att de fick en allmän humanistisk inriktning. Det var inte så mycket kunskapslärandet utan mer att lära för livet. Han ville ge dem något tankeväckande som hade betydelse för deras andliga liv, säger Klas De Vylder.

På Katrineberg var sammanhållningen stark. De flesta bodde på skolans internat, och eftersom det var svårt med kommunikationerna ute på landsbygden bodde många kvar över helgerna.

- Vi var som en stor familj. Mina föräldrar blev föräldrar för hela elevkåren, säger Klas De Vylder.

Han minns de många sammankomsterna efter skoltid. Gästföreläsningarna på söndagar, lekaftnarna med dans på lördagar och de återkommande kulturevenemangen som ofta bevakades av Hallands Nyheter eller Falkenbergs Tidning.

Många kulturpersonligheter besökte folkhögskolan genom åren, och där hölls ofta konserter.

- Man var inte bortskämd med nöjen på den tiden, så nog får man säga att Katrineberg var ett viktigt kulturcentrum, säger han.

Midsomrarna på skolan var i en klass för sig. Då anordnades tvådagarsfester som kunde besökas av upp emot tusen gamla och nya elever.

- Många tog cykeln dit, eller kom med tåget som stannade i Vessigebro. Jag minns också de många hästskjutsarna på 1920-talet. Hästarna hade skygglaggar för att inte bli rädda för bilarna, säger han.

Men skolan hade också bistra tider. 1918 svepte spanska sjukan över landet och på Katrineberg fick en sjuksal inrättas i en av skolsalarna. Elisabeth hade ansvar för sjukvården på skolan. Närmaste läkare fanns i Falkenberg.

- På ett så stort internat var det många som blev sjuka. En av eleverna dog i spanska sjukan, säger Klas De Vylder.

Det är nu nästan 80 år sedan Klas De Vylder lämnade Katrineberg. Genom åren har kontakterna med skolan minskat. Förra sommaren var han på ett kort besök och promenerade runt skolbyggnaden. Han är glad att det fortfarande är en stor och levande skola.

Kärleken till det halländska landskapet försvinner aldrig.

- Jag var sommarhallänning i Haverdal ända till 1990-talet, och jag tycker att Ätradalen är väldigt vacker. Jag har en kolossal känsla för bygden, säger han.

ludvig 002.jpg
ludvig 009.jpg
  • Katrinebergs folkhögskola, eller Hallands läns folkhögskola som den officiellt heter, startades 1873.
  • Under Ludvig och Elisabeth De Vylders tid på skolan (1911-35) fanns även en lantmannaskola (som senare flyttade till Plönninge) och en lanthushållsskola för kvinnor som Elisabeth var rektor för.
  • Rektorsparet ordnade även särskilda kvinnodagar för att landsbygdens husmödrar skulle få semester, samt en sommarkurs för fabriksarbetare från Göteborg.
  • Många framstående forskare, politiker och kulturpersonligheter besökte skolan, till exempel författaren Elsa Beskow, biskop Edvard Magnus Rohde från Lund och professor Seved Ribbing.

Såhär beskrev Ludvig De Vylder sin syn på folkhögskolans betydelse för de unga:

"Ungdomstiden är andens såningstid, det är då som viljan ska påverkas, elden i själen tändas och hela människans väsen inriktas på de mål Gud satt för varje sunt människoliv."

"Det är icke enstaka om än så nyttiga kunskaper vilkas inpluggande är undervisningens viktigaste uppgift. Nej det är fastmera vad Grundtvig kallat livsupplysning som är syftet med all den påverkan som utövas vid folkhögskolan. Upplysning om vad livet är, vad det kan giva när det leves rätt, vad som kräves av oss och hur jag ska kunna fylla de krav livet ställer på mig".

MEST LÄST