Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Karin Andersson har avlidit

Förra statsrådet och riksdagsledamoten Karin Andersson., Derome, har avlidit i en ålder av 93 år. Karin Andersson var invandrar- och jämställd-hetsminister i Thorbjörns Fälldins regering 1979-1982 och drev igenom Sveriges första jämställd-hetslag och skapade myndigheten Jämo, Jämställdhetsombudsmannen. Hon var riksdags-ledamot 1970 till 1985 och förbundssekreterare för Centerkvinnorna 1966-1979.

Karin Andersson växte upp i Klockaregården i Ås i Derome med sex syskon i ett socialt och politiskt medvetet hem, där båda föräldrarna var politiskt aktiva med den självklara grundsynen att det är en gemensam uppgift för samhället att stötta de sämst ställda; en grundsyn som var Karins ledstjärna genom hela hennes långa samhälleliga gärning.

Karin Andersson började sitt yrkesliv på Hallands Nyheter i Varberg men flyttade tidigt till Stockholm för arbete på bland annat RLF-tidningen och Radiotjänst. Bredvid heltidsarbetet läste hon på Socialinstitutet och avlade socionomexamen.

Hennes sociala engagemang krävde politisk handling. Hennes hemvist blev Centerns kvinnoförbund där hon som förbundssekreterare spelade en betydande roll för den familjepolitik centern utvecklade under 1970-talet med gemensamt och lika föräldraansvar för barnen, arbetsliv med hänsyn till barnens villkor, utbyggd barnomsorg och småbarnsföräldrars rätt till tjänstledighet.

Som förbundssekreterare var hon en drivande inspiratör för de många centerkvinnor som under partiets framgångsår under sextio- och sjuttiotalen trädde in och tog ansvar i beslutande församlingar på riks- och kommunnivå, rustade med den utbildning och de värderingar som stärktes genom kvinnoförbundet. 

En strategisk insats var utbildningen i nomineringsteknik för att kvinnorna skulle lära sig hur det går till att vinna inträde i de politiska församlingarna. I Centerns framgångsval 1973 och 1976 gav arbetet utdelning genom en kraftigt ökad kvinnorepresentation i riksdag, landsting och kommuner.

1966 valdes Karin Andersson till kommunfullmäktig i Stockholms stad då Centern för första gången tog mandat i Stockholmspolitiken. Fyra år senare invaldes hon i riksdagen. Hon verkade med en rad tunga uppdrag, bland annat som expert i statens jämställdhetsdelegation, ordförande i riksdagens jämställdhetskommitté, ledamot av Invandrarverkets styrelse, FN-delegat och ledamot av Europarådet.

När Karin Andersson, 61 år gammal, av Thorbjörn Fälldin kallades till ministeransvar över jämställdhets- och invandrarpolitiken hade hon egentligen tänkt dra sig tillbaka från politiken, har hon berättat.

Men att tacka nej när ansvar utkrävdes stred mot allt vad hon verkat för ifråga om kvinnors inflytande. Hon tog sig an uppgiften och skrev in sig i historien som den minister som gav Sverige den första jämställdhetslagen. Hennes arbete med invandrarfrågorna innebar också att hantera asylpolitiken. På den tiden var det statsrådet själv som beredde och i praktiken avgjorde de många asylärenden som överklagades efter Invandrarverkets beslut, en tung del av regeringsarbetet som krävde svåra avgöranden.

Med Karin Andersson har en av Centerpartiets starka profiler gått ur tiden. Hon kämpade ofta i motvind när hon försökte bryta igenom maktens manligt befästa bastioner. Men hon ville inte kallas kvinnosakskvinna: Jämställdhet handlar ju också om männen. Min idé är att kvinnor och män tillsammans är bättre än män enbart eller kvinnor enbart. Inte lika men jämlika är en bra paroll, ansåg hon.

När Karin Andersson lämnade riksdagen 1985 återvände hon till Klockaregården i Ås och till ursprunget. Där ägnade hon sig, ständigt ung i sinnet, åt sin stora trädgård, vävde och umgicks med släktens många barn. Sin 90-årsdag firade hon med att arrangera fiskdamm för barnen. Politiken lämnade hon bakom sig men engagemanget och glöden bestod så länge krafterna räckte. Att få diskutera tidens politiska frågor eller existentiella spörsmål med Karin var en ynnest. Hennes kommentarer var ofta beska: ”I dag styrs allt av pengar, marknadens makt avgör. Det är en kuslig utveckling. I en demokrati är det människorna, genom sina förtroendevalda, som skall styra och det måste ske utifrån alla människors lika värde och rättigheter”, slog hon fast i en av sina sista intervjuer.

Många har anledning att minnas Karin Andersson med stor tacksamhet och djup respekt för hennes samhälleliga insatser men också för glad och varm och inspirerande vänskap av en särskilt rättfram kaliber.

Karin Andersson.jpg
sp5c6b0ckarinandersson.jpg
MEST LÄST