Jesper Kviberg Social club of music

Jazztrummis gör publikfriande mix.

ANNONS
|

Ett dubbelalbum med två ansikten. En cd hade kunnat fyllas med funkbeat och latinrytmer, ösigt i ”Eager blues” och tillbakalutat i ”Dagsform” – för att ge plats åt lika pub­likfirande retrojazz från råswing (Bullshit) till hardbop (Williamsburg) på den andra. Så blir det när trummisen Jesper Kvibergs nio egna låtar blandas med fem covers och medmusikernas nio alster.

I oktetten som ibland förstärks av Fredrik Lindborgs tenorsax finns Johan Setterlinds trumpet som både biter och smeker, medan ”Dicken” Hedrenius trombon framkallar leenden och Kristian Harborgs sökande tenor i ” Retrato em branco et preto” blir en motsats till den flitiga arrangören Charlie Malmborgs vilda barytonsax i ”Good morning twist”.

ANNONS

Manliga jazzvokalister är en bristvara i Sverige och precis som på debuten ”Say yes to love” gör Magnus Kjellstrands sång att skivan sticker ut. Han lyfter även en enkel låt som ”Candy”. En kul detalj är att titelmelodin framfördes live för första gången i Var-berg, när Kviberg kompade Gunnar Bergsten i januari 2009.

Den som söker mer komplex, introvert och finstämd jazz, som sömlöst väver samman fritt och notbundet spel, bör kolla in ”Takeaway” (Apart/Plugged). Den innehåller musik som den känslofulle saxofonisten Joakim Milder skrev till en duo med den 2008 för­olyckade Esbjörn Svensson – nu arrangerat för nonett med vibrafon och gitarr i stället för piano och fina solister (Asplund/Hammar) uppbackade av radarparet Spering/Danemo.

ANNONS