Hela vägen in. ”Att vara montessorilärare handlar om att förfina sig själv som människa, om att tänka över de val man gör” säger Jenny Marie Höglund om det som inte bara blev ett yrkesval, utan också ett livsval.
Hela vägen in. ”Att vara montessorilärare handlar om att förfina sig själv som människa, om att tänka över de val man gör” säger Jenny Marie Höglund om det som inte bara blev ett yrkesval, utan också ett livsval.

Jenny Marie är en del av något större

”Att vara montessorilärare är inte bara att ha ett yrke. Det förändrar ens människosyn, kunskapssyn och samhällssyn; allt.” Jenny Marie Höglund leder arbetet på en av Varbergs minsta skolor men känner att hon är en del av något mycket större.

ANNONS
|

Jenny Marie Höglund påminner om någon. Det är något med hårknuten, blicken och övertygelsen.

Hon påminner om Maria Montessori, såklart! Och skolledaren i Varberg har inte bara dessa saker gemensamma med sin läromästare. De delar också det sociala patoset.

Egentligen hade Jenny Marie tänkt bli socialarbetare. Efter gymnasiet kom hon in på socialhögskolan men tackade nej till platsen. Istället blev det en termins sociologistudier.

– Jag fick lära mig mycket om den sociala interaktionen, säger Jenny Marie och drar ut på de svåra orden, som skrämde henne som ung.

Sedan dess har det blivit många och spretande studier – från en teologexamen och en magisterexamen i pedagogik till spridda kurser i engelska och historia – och en rad skiftande arbeten. Ett av de allra mest fascinerande var det som husmor på Sjömanskyrkan i Middlesborough.

ANNONS

– Sjömän är så raka och rediga människor, det var en jätteskojig grupp att arbeta med. Man fick bland annat hjälpa sjömän som hamnat i nöd, på sjukhus och i finkan. Jag hade nyss flyttat hemifrån och hade inte alls vistats i sådana miljöer tidigare, berättar Jenny Marie.

Hon minns särskilt en av sina skyddslingar, John. Han hade lämnat hemlandet redan vid tiden för första världskriget och gift sig med en engelska. Nu var hon död och John satt pank och ledsen i det hem han hade tapetserat med tidningspapper för att hålla vindarna ute.

– Hans enda önskan var att få återse Sverige igen. Vi ordnade en insamling, en julbasar bland annat, och fick ihop så mycket pengar att John fick sin önskan uppfylld. Det var ett mycket tacksamt arbete, säger Jenny Marie.

Som ung var hon inte alls inne på att syssla med barn och lärande. Nästa jobb blev också lite annorlunda. Tillsammans med en väninna stod Jenny Marie för serveringen och guidningen på Gunnebo slott i Mölndal.

– Vi bodde på slottet också. Jag hade mitt krypin i den gamla stallmästarbostaden. Jag har aldrig haft en så tjusig adress! säger hon och berättar att farmor var riktigt orolig för det egensinniga barnbarnet som aldrig skaffade en ordentlig anställning utan bara gjorde sådant som hon tyckte var roligt.

ANNONS

Men vi ska backa bandet lite, till Jenny Maries egen barndom.

Hurdan var du som barn?

– Jag var nog lite… uppfinningsrik? Jag heter ju både Jenny och Marie. Pappas favoritnamn var Jenny medan mamma sa Marie utom när hon var arg på mig. Då sa hon Jenny Marie och det hette jag oftast.

Lilla Jenny Marie var inte bara påhittig, hon lät och märktes mycket också. Hon tyckte om både att prata och att sjunga och det var inte alltid så populärt.

– På lågstadiet hade jag en fantastisk fröken, som hade förståelse för det. Hon gav mig extrauppgifter och såg till att hitta sådant som passade mig. Men på mellanstadiet fick jag en lärare som tyckte att alla skulle göra samma saker och blev man klar fort skulle man sitta tyst och vänta in de andra, säger Jenny Marie.

Kanske var det där, i känslan av att inte bli sedd för den hon var, som grunden för Jenny Maries livsval lades.

En annan episod har också betydelse för hur hon så småningom började tänka kring barn och lärande.

Jenny Marie hade fått arbete som lärare på en högstadieskola trots att hon saknade formell behörighet. Hon undervisade i svenska, engelska och religion. Hon skulle också vara klassföreståndare för en niondeklass under ett år.

ANNONS

I klassen fanns en pojke som skolkade mycket. Jenny Marie bestämde sig för ett allvarligt samtal. ”Du måste gå på lektionerna” sa hon och fick svaret ”Varför det, jag kommer ju ändå bara att få ettor i betyget?”

– Och det var ju sant, det var bara en fråga om strecket skulle vara vertikalt eller horisontellt. En dag när jag cyklade till jobbet hoppade kedjan av och den som var först framme för att fixa den var den här pojken. Men hans kunskaper var inget som värderades och hans vänlighet och hjälpsamhet inget som räknades. Det tog mig så hårt att en människa som han, som hade hela livet framför sig, hade gett upp redan som 15-åring.

Några år senare var Jenny Marie på en studieresa till Amsterdam. Det ingick ett besök på en montessoriskola, en pedagogik som hon dittills inte hade kommit i kontakt med. Jenny Marie togs emot av några elever i högstadieåldern. Efter en halvtimme hade ännu ingen lärare dykt upp men ungdomarna jobbade på ändå.

– Dessutom verkade det som om de tyckte om det, konstaterar Jenny Marie.

Missnöjet med att, som lärare i den vanliga skolan, aldrig känna sig riktigt nöjd bidrog till att Jenny Marie bestämde sig för att läsa till montessorilärare. Den pedagogiska idén att var och en ska arbeta med det den personen är intresserad av var också något hon fastnat för.

ANNONS

Eftersom Jenny Marie ville arbeta med äldre barn måste hon söka sig utomlands — utbildningen finns inte i Sverige — och valet föll på USA. Väl hemma i Sverige igen fick hon vara med om att starta landets första högstadieskola för montessorielever och så småningom också montessoriskolan Lära för Livet i Träslövsläge tillsammans med Ann-Catrine Nilsson. Numera håller Lära för livet till i ett nybyggt skolhus på Breared och har verksamhet för 84 barn mellan 1 och 15 år. Jenny Marie Höglund är verksamhetschef men arbetar också som lärare för barnen.

Inte nog med det. Med åren har hennes engagemang och kunskap om Maria Montessoris pedagogik gjort henne till en eftertraktad föreläsare i montessorivärlden. Hon har vidareutbildat sig till AMI-metodiklärare, alltså en som utbildar akademiker i montessoripedagogik, och reser över hela världen för att både lära ut och lära in pedagogiken. AMI är den organisation som Maria Montessori själv startade. Förkortningen står för Association Montessori International.

– När jag gick AMI-metodiklärarutbildningen fick jag bo två år i USA och två år i Bergamo i Italien. Därefter har jag rest ganska regelbundet till Bergamo för att ge lektioner. Eleverna där kommer från hela världen; Mexico, Indien… En del av dem som jag har varit lärare för har jag sedan besökt. Att vara inlemmad i ett stort, internationellt sammanhang och känna att man är en del av något större är viktigt. Det är så lätt att stirra sig blind på svenska förhållanden, säger Jenny Marie.

ANNONS

Såhär mitt i livet är hon väldigt nöjd med att hon lät yrkeslivet spreta lite i början och satsade mer på att göra vad hon ville än på säkra kort.

– Man ska ta tillfället i akt och göra det man vill så att man inte sitter där som en gammal förgrämd människa på ålderdomen. Det är viktigt att ha saker som man brinner för.

Jenny Maries drivkraft är fortfarande att ge barnen hon möter det som den skolkande 15-åringen som fixade hennes cykelkedja, aldrig fick:

– Ett hopp och en framtid, något varje barn kan stoppa i fickan och bära med sig ut i livet. Om en människa blir mött där han eller hon befinner sig och sedd som en individ så gör det den människans val viktiga — ingen annan hade ju kunnat göra dem eftersom det bara finns en av varje människa, säger Jenny Marie.

– Jag vill också hjälpa barnen att bli självständiga och ansvarstagande individer med förmågan att fatta goda val, som är bra även för andra människor och för planeten vi bor på.

Ålder: 55 år

Familj: Maken Hans, barnen Lennart, 21 år, och Astrid, 11

Bor: På en gård i Sätila

Fritidssyssla: Läsning. Musik-intresserad – sjunger och spelar dagligen. Att laga bakverk och desserter, gärna en god cheesecake eller parfaît.

Levde: I Italien mellan 1870 och 1952

Var: Italiens första kvinnliga läkare, som upptäckte att många av barnen hon arbetade med snarare hade pedagogiska än medicinska problem

Gjorde: Skapade montessoripedagogiken, som bygger på att ingen människa kan lära någon annat något – var och en måste lära sig själv. På en montessoriskola gör man det genom specialutformade material, som först tränar sinnena och med barnets växande mognad även dess intellektuella förmåga. Man går från det konkreta till det abstrakta. Att se barnen som individer och att låta var och en arbeta med det den har fallenhet för och har nått mognad för att lära sig, är också viktiga grunder i montessoripedagogiken.

ANNONS