Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Sänder direkt. ”Jag vet aldrig vad som kan ske och det är anledningen till att jag verkligen gillar mitt jobb”, säger journalisten och programledaren Anders Holmberg.

    ”Jag har blivit bättre på att hålla käften”

    Trots diger erfarenhet får tv-profilen Anders Holmberg alltjämt adrenalinpåslag i direktsändningar. Utanför tv-studion tenderar han att vara impulsiv. Lugnet hittar han på fjället.

    Som programledare i Studio Ett och P1-morgon i Sveriges Radio och sedan 2013 i Aktuellt, Gomorron och senast Agenda har Anders Holmberg under lång tid axlat några av de tyngsta journalistiska positionerna inom svensk inrikes- och samhällspolitik.

    Med andra ord, närmare 20 års erfarenhet av direktsändningar i radio och tv.

    – Min relation till direktsändningar är stark och långvarig, ett slags kärleksrelation, det måste man säga. Det kändes så redan när jag höll på med studentradio under studierna i Uppsala. Det är mycket som ska ske under en begränsad tid, vilket kräver väldigt hög koncentration. Det skapar, spänning, nerver och adrenalinpåslag, säger han.

    Med den långa erfarenheten kan man tro att han skulle känna sig helt lugn, kanske rentav uttråkad, när tv-kamerans röda direktsändninglampa tänds. Men icke.

    – Nej, skrattar han. Rutinen hjälper i många situationer, men när lampan tänds känns det aldrig som rutin. Situationen är alltid ny och jag vet inte vad som kan ske, även om jag har haft samma intervjuperson tidigare. Kanske det är anledningen till att jag verkligen gillar mitt jobb.

    Därmed inte sagt att han inte behöver eller kan koppla bort jobbet. Tvärtom.

    – En av mina största tillgångar är att jag är väldigt bra på att koppla bort jobbet. Hemma kan jag släppa allt och slappa framför tv:n.

    Andra sätt att koppla av på är skidåkning eller flera dagars fjällvandring med gamla kompisar.

    – Den orörda och obefolkade svenska fjällvärlden har ett unikt landskap. Det är en riktig vildmark – så långt från hektiska centrala Stockholm och SVT-studion som man kan komma. I vildmarken blir jag tyst. De här vandringarna är otroligt viktiga för mig, jag önskar bara att jag skulle kunna göra dem oftare.

    Att ställa obehagliga frågor till mäktiga politiker fordrar stöd och uppbackning från en redaktion, men också gott självförtroende.

    – Jag brukar säga halvt på skämt att jag formades i ett matriarkat. Jag växte upp med min ensamstående mamma. Det var bara hon och jag. Och mina mostrar och min mormor. Alla starka individer med mycket åsikter. Jag kände mig alltid lyssnad på och kunde säga vad jag tyckte. Morsan tog inte så mycket plats själv så det gjorde kanske att jag fritt kunde utveckla narcissistiska drag som en programledare behöver, haha.

    Frågan är vem Anders Holmberg är utanför tv-rutan.

    – Jag är rätt så trygg och ganska impulsiv av mig. När jag hamnar i en konfliktsituation brukar jag brusa upp. Jag bör försöka räkna till tio i stället för att släppa ut allt på en gång. Det är inte en toppenstrategi att uttrycka vad man tycker i alla lägen. Med åren jag har blivit bättre på att välja mina strider och hålla käften.

    Som tonåring närde han på en romantisk föreställning om att bli en korsning mellan Tintin och Jan Guillou och frälsa världen med sina journalistiska avslöjanden.

    – Även om det romantiska skimret har falnat är jag väldigt nöjd med mitt yrkesval, säger Anders Holmberg.