Jag startade min resa den 28 augusti förra året. Tjugo dagar senare kom jag tillsammans med två vänner från Aleppo med båt till Göteborg. När vi klev av båten möttes vi av människor som hälsade oss välkomna och applåderade. För första gången på mycket, mycket länge kände jag mig trygg. Efter några dagar hamnade vi i Olofsbo. Jag trivs jättebra här. Under min tid här har jag bara mött vänliga människor och har fått fler vänner, bland annat en familj som vi firade jul och nyår med. Jag gör allt jag kan för att lära mig svenska. När jag var liten tyckte jag om att läsa om Nils Karlsson pyssling. Jag visste inte att den var skriven av en svensk författare. Nu har jag läst Pippi Långstrump på svenska och jag ska läsa om Nils Karlsson pyssling. Jag och mina vänner brukade promenera till biblioteket i Falkenberg för att lära oss svenska på egen hand eftersom vi inte får börja på SFI innan våra uppehållstillstånd är klara. Men så fick vi cyklar av en vän i Olofsbo, så nu kan vi cykla till stan. Jag hade aldrig suttit på en cykel tidigare.
Under tiden jag är här måste jag vara en god människa och göra så att svenskarna tycker om mig. Jag vill tacka alla svenskar, från kungen ner till den allra minsta, för att ni öppnat era hjärtan så att vi kan kunna känna oss säkra. Jag vill att Sverige ska bli mitt land och jag ska bygga det tillsammans med er. Det är svårt att inte ha ett hem, det går inte att föreställa sig hur det är innan det händer.
Jag hoppas att det blir fred i Syrien så att jag kan återvända hem någon gång. Jag drömmer om att göra samma resa som jag gjorde hit, fast åt andra hållet och på ett säkert sätt.
