I Bryssel har den senaste tiden den kommande EU-kommissionen frågats ut av Europaparlamentet, bland annat Cecilia Malmström (FP) som är föreslagen till att bli handelskommissionär. I samband med hennes utfrågning har debatten om det framtida handelsavtalet mellan EU och USA, TTIP, debatterats. Och debatten har handlat om allt från huruvida man alls ska förhandla om frihandel till små tekniska detaljer. I grund och botten är det dock otroligt positivt att EU fortsätter att utöka frihandel med fler delar av världen men också att vi debatterar frihandel än mer.
I grund och botten är det positivt med frihandel och kanske speciellt för Sverige som är ett mycket exportberoende land. Mycket av det vi producerar i form ut av varor och tjänster exporteras just till andra länder. När våra företag kan sälja sina produkter till fler länder, blir marknaden större, de kan producera mer, företaget växer, utvecklas och skapa än fler jobb. För svenskt vidkommande är det därför viktigt att de frihandelsförhandlingar som nu sker blir lyckade.
Än har vi inget avtal på bordet. Fortfarande är det förhandlingar som pågår och debattörer som påstår sig kunna säga att det kommer bli på det ena eller andra sättet har faktiskt fel, eftersom inget är klart än. Men samtidigt är det bra att det förs en debatt kring innehållet i avtalet. Att man diskuterar på vilka villkor som vi vill se att handel ska kunna ske friare. Framförallt för att vi som inte sitter vid förhandlingsbordet också också ska kunna diskutera farhågor och möjligheter. Genom en sådan debatt har vi stora möjligheter att kunna lyfta fram vad vi menar är viktiga principer som vi vill värna, hur vi ser på rättvis konkurrens och hur vi kan skapa ett så bra avtal som möjligt.
Frågan om öppenhet och transparens i förhandlingarna har varit tongivande enda sedan förhandlingarna startade. Och det är inte en helt enkel fråga att ta sig an. För samtidigt som det är viktigt med transparens så måste man också fundera hur öppenheten också påverkar förhandlingsrundorna och till sist möjligheten att skapa ett så bra avtal som är möjligt.
I de flesta förhandlingar oavsett ifall det är mellan stater kring ett handelsavtal, om det är mellan partier inför att man eventuellt ska bilda regering eller ifall det är mellan företag eller privatpersoner som antingen ska köpa eller sälja något, så är själva förhandlingsfasen inte offentlig. Nu finns det givetvis stora skillnader mellan dessa exempel i frågan om hur stor påverkan det kan få på människor. Men trots allt är det samma förhandlingsdynamik och förhandlingsmekanismer som råder. Det handlar om hur många brasklappar man ska gå in i diskussionerna med och hur dessa ”låsningar” redan i inledningen av förhandlingarna påverka möjligheterna att faktiskt komma fram till ett slutgiltigt avtal? En risk är givetvis att förhandlingarna låser sig redan här. Att göra det mer öppet har dock en viktig betydelse för hur människor runt om i Europa ser på det kommande handelsavtalet. För på samma sätt som det finns många möjligheter med frihandelsavtal så skapar det också under tiden avtalet förhandlas en viss osäkerhet om vilka förutsättningar som exempelvis näringslivet kommer att ha att förhålla sig till framöver. Det är här en bra och öppen debatt spelar en stor och avgörande roll och att dessa förhandlingar ser ut att slå rekord i öppenhet, i alla fall från europeisk synvinkel, måste man se som något positivt.
Än kvarstår det många förhandlingsrundor och än mycket tröskande innan vi det finns en färdig produkt att ta ställning till. Än kommer debatten ljuda om det kommande avtalet. Olika villkor och tekniska lösningar kommer att stötas och blötas på debattsidor i TV-program och i de politiska diskussionerna. Men samtidigt som dessa diskussioner förs är det viktigt att komma ihåg att trots många, svåra och komplicerade frågor så finns det stora möjligheter, inte minst för Sverige, med TTIP. Möjligheter som handlar om växande företag, fler jobb och en bättre utveckling.
Isak Engqvist