Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Bild: Björn Lindgren/TT

Fulspel att förbjuda icke existerande ordningsproblem

Passivt tiggeri stör inte, eller skapar otrygghet på gator och torg. Ändå vill en rad kommuner nu införa tillståndskrav eller lokala förbud.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 10/1. Tiggeriförbud är ett dystert tecken i tiden. Men att ledande politiker i Varberg skulle ha närmat sig Kungsbackas fientliga inställning stämde tack och lov inte.

Förbudsivern har dock spritt sig till en rad andra, i huvudsak M-ledda kommuner. Det framgår av en undersökning i tidningen Dagens Samhälle. Styrkta av utslaget från Högsta förvaltningsdomstolen strax före jul, vill fler ta i med hårdhandskarna mot tiggeriet. Detta även i kommuner där man svårligen kan säga att någon ordningsstörning föreligger.

– Tiggeri är inte ett jättestort problem i Österåker. Vi har tiggeri på ungefär fem platser, där det sitter en person på varje ställe. Men vi tycker att det här är en principsak, säger Michaela Fletcher (M), kommunstyrelsens ordförande, till DS.

Ann-Charlotte Stenkil resonerar mer sansat. Hon står fast vid att hon inte driver förbudsfrågan av uppenbara skäl, nämligen att tiggeriet inte är något större problem här. Den bilden rimmar väl med den lokala polisens i Varbergs kommun.

– Vi har inte specifikt ställt frågan, eller fokuserat på detta. Men att folk är bekymrade över tiggeriet är inget som kommit fram i medborgardialogerna, säger kommunpolis Richard Hiller.

I Varberg finns heller inga anmälningar rörande den typ av brottslighet som Moderaterna på riksnivå anser motivera tiggeriförbud – nämligen att det skulle finnas kopplingar till människohandel eller prostitution.

– Vi har haft några fall med prostitution i Varberg. Men inget med koppling till EU-migranter, säger Richard Hiller.

I Varberg vistas enligt polisen cirka 10-15 EU-migranter. Polisens kontakt med tiggarna handlar i huvudsak om att man, vid olika tillfällen, har ingripit när EU-migranterna har tältat för länge i en skog eller park. Då blir tältarna upplysta om vad som gäller och får rimlig tid på sig att samla ihop sig och flytta vidare.

I grannkommunen norröver är dock majoriteten fast besluten att driva frågan till sin spets. Kungsbacka tänker överklaga Länsstyrelsens beslut från i höstas. Länsstyrelsens jurister slog då fast att de lokala föreskrifterna inte får göra obefogade inskränkningar i den enskildes frihet.

Att förbjuda eller kräva tillstånd för tiggeri på en plats som inte har uppenbara problem med en passiv pengainsamling är förstås inte befogat. Men domen från Högsta förvaltningsdomstolen, som rörde fallet med förbudsmöjligheter i Vellinge, visade att den instansen resonerade annorlunda. Därför kan fler förbud- eller tillståndskrav förväntas uppställas i kommuner där det finns politisk majoritet för detta.

Under tiden verkar Moderaterna på riksnivå för införande av ett nationellt förbud, som givetvis skulle bli än mer långtgående i sin inskränkning av de enskildas frihet.

Det är en dyster utveckling. Debatten kring tiggeriförbud visar på uppenbara kopplingar till fördomar och antiziganism. Att den sortens avhumanisering av fattiga och nödställda som följer i dess spår har fått de värsta tänkbara konsekvenser visade sig i fallet Gica.

De ungdomar som misshandlade tiggaren, som senare avled, hade kunnat trakassera den hemlöse under längre tid och komma undan med det. Och det milda domslutet i Gica-fallet ger, även om det ligger en snårskog av juridiska resonemang bakom, intryck av att ett brott av det slaget inte är fullt så allvarligt. Det intrycket är, om det blir bestående, förödande.

Ännu har åklagarsidan inte kommit med besked om ett eventuellt överklagande av den omtalade domen. Det hade dock varit välkommet om så skedde då många, på goda grunder, uppfattat domslutet som en skandal.