Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Väröbacka Gästgiveri. Nya ägare, nytt hopp. Bild: Elsa Henriksdotter

Ett räddat gammalt hus är en välgärning för många

Drömprojekt, i både Varberg och Falkenberg, väcker hopp om liv på landet och bättre kulturarvsvård.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ett avsomnat gästgiveri i Väröbacka, ett ödehus i Falkenberg – nu skall de få nytt liv.

Äntligen! Det gula gästgiveriet är mig bekant.Var gång jag åkt förbi har jag sorgset betraktat monumentet över en svunnen storhetstid.

Snart är den inte svunnen längre. Snart slår portarna upp för nya gäster. Kanske blir stället ett populärt vattenhål för både nyinflyttande och för hungriga resenärer. Varberg har ju stora utvecklingsplaner. Kommunen arbetar för att få fram fler bostäder som skall bidra till bättre underlag för en ny station vid järnvägen.

Falkenberg växer också – och brett fokus är en del i planen. Det är där ödehuset kommer in. Projektet ”Lev din dröm” startades med ambitionen att locka fler till Falkenbergs landsbygd. Att inventera antalet ”hus med potential” har varit en del av projektet. Och nu har satsningen fått oväntat stark skjuts tack vare ett TV-inslag om en kvinnlig konstnär som köpt ett ödehus. Telefonen har gått varm hos projektledarna – och intressemejlen har strömmat in.

– Det är hur häftigt som helst, säger Jan Melkersson, näringslivschef i Falkenberg till HN.

Att ödehusen i Falkenbergs inland har en konkurrensfördel i jämförelse med liknande objekt i vissa andra delar av landet är uppenbart. Dels är vår ”glesbygd” inte fullt så glest bebyggd. Dels finns en infrastruktur uppbyggd. Inte alltid i form av utmärkta vägar – där brister det som bekant fortfarande öster om E 6. Men kommunen har målmedvetet arbetat fram program för att kunna ge hugade företagare stöd och råd. För det är inte minst fler kreativa entreprenörer man hoppas på – även om helt vanliga familjer med landsbygdsdrömmar är lika välkomna.

Den som köper ett gammalt hus för en spottstyver lär dock snabbt bli varse vad en renovering kan kosta både i tid och pengar. Romantiska drömmar räcker inte. Det gäller att veta vad man ger sig in på. Men som tur är finns ett stort och växande intresse för att rädda gamla hus. Ett antal reality-serier, från när- och fjärran, har bidragit till trenden. Och ett antal grupper på sociala medier har bidragit till att ge ytterligare skjuts.

Självfallet dök objektet i Falkenberg snabbt upp i forum som ”Jag räddade ett ödehus”. Många applåderade köparens mod och kommunens initiativ. Andra ställde frågor som:

”Varför bryr sig inte lantisarna om sina hus?”

Tidigare nämnda tv-serier, om slott och kojor som räddas, visar dock tydligt att detta inte är ett specifikt svenskt fenomen utan ett europeiskt. Urbanisering har bidragit till att hus blivit stående och börjat förfalla. EU:s landsbygdsprogram jobbar med att vända utvecklingen. Stödpengar fördelas bland annat via Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling – vilket Falkenberg har dragit nytta av.

Att hus och byggnader får förfalla, eller nekas den kärleksfulla behandling de förtjänar, är dock inte enbart ett landsbygdsfenomen. Okänslig planering och ointresse för bevarande av gamla kulturvärden har förändrat och förfulat centrala delar av våra städer, vilket det finns gott om avskräckande exempel på såväl i Varberg som i Falkenberg.

Inte ens kyrkan går att lita på som ägare. Det visade rivningen av den kulturhistoriskt viktiga Lindbergs prästgård. Kyrkans ledning drog sig inte ens för att fara med osanning kring fuktproblem i byggnaden. Entreprenören som stod för rivningen kunde dock avslöja fulspelet en gång för alla.

Tur då att det finns entreprenörer var gärningar väcker hopp om, människor som andas nytt liv i gamla byggnader och bidrar till att mindre orter går en ljusare vår till mötes.

– På något sätt är det en trend i samhället. Människor söker alternativa livsformer och vill komma ifrån staden, säger Jan Melkersson till HN.

Och visst skönjes en mottrend. Det finns förvisso nationalekonomer som mässar om att politikerna ljuger när det säger att ”hela landet kan leva”, och ekonomer som klassar delar av landet som ”skräpytor”.

Samtidigt gör den pågående regionförstoringen och förbättrade digitala infrastrukturen det möjligt med livsval som verkade vanskliga för tio år sedan. Falkenbergs resa mot utmärkelsen ”Årets värt en resa” tjänar också som en fingervisning.

Inget kommer dock gratis. Utan medvetet arbete kan stationsplaner gå om intet, näringslivsklimat försämras och kulturarv gå förlorat.