Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Ett år med Olivia Schough

Olivia Schough har upplevt framgång, men även tacklat sitt livs största förlust. – Mamma var sjuk i sex år så vi kunde förbereda oss på det värsta, men när hon dog blev det ändå en chock, säger hon.

Sedan derbyt mot Derome BK, den 3 augusti 2008, har Jonas Arneson följt 18-åriga Olivia Schoughs vardag.

– Det är roligt att ha blivit uppmärksammad, och särskilt när han tagit kort ”in action” på planen. Det är alldeles för få gånger man har bilder från matcher och så, säger supertalangen.

Under året tilläts Olivia dubblera i Falkenbergs FF och Kopparbergs/Göteborg FC. Hon vann skytteligan i division 2 (19 mål) och bidrog till seriesegern och succén i kvalet till Söderettan.

– Det betyder jättemycket och det är något vi kämpat för hela säsongen. Målet har verkligen varit att vinna.

I Kopparbergs/Göteborg gjorde hon sitt första framträdande, och tre mål direkt, i en cupmatch mot Hovås/Billdal. Den ”riktiga” debuten skedde på Malmö IP 18 juni mot LdB Malmö.

Hon ersatte Linnéa Liljegärd i andra halvlek inför ögonen på förbundskaptenen Thomas Dennerby.

– Jag har nog aldrig spelat så bra som då! Det var hela situationen: jag njöt av att få dra på mig Kopparbergs-tröjan och sprang hur mycket som helst, men blev inte trött eftersom jag var så laddad, minns Olivia.

Hon ingick också i det svenska lag som marscherade till EM-final mot England (0–2).

– Hela EM var en fantastisk upplevelse! Vi var ett underbart gäng. Nyckeln till att det gick så bra var den goa sammanhållningen och noggrannheten i allt vi gjorde.

Ögonblicket när hon fick ta emot silvermedaljen av legendaren Michel Platini var stort, men något som hennes kanske största supporter aldrig fick uppleva. Den 20 februari somnade Carin Schough in efter flera års kamp mot cancer.

Mor och dotter stod varandra nära - och det finns en ocean av sorg att bearbeta.

– Ibland finns det dagar då jag bara inte orkar träna. Det är ju inget som bara går över. Många tror säkert att vi lever livet nu igen, men det gör man inte. Jag tänker på henne varje dag.

Till våren tar Olivia studenten. Därefter blir det full satsning på fotbollen. Hon vill etablera sig i Damallsvenskan, spela U20 VM i Tyskland - och på sikt livnära sig på sin sport - proffslivet får helst starta lagom till sin 22-årsdag.

– USA vore grymt, men man vet ju inte vad det finns för ligor då när det kommer till kritan.

 

 

Olivia Schough om...

 

 

 

FALKENBERGS FF. Olivia kom till FFF redan i mitten av förra säsongen från Ullareds IK. 2009 innebar både serieseger och skytteligavinst. I laget finns också två systrar.

– Jag minns en match mot Tölö i DM. Då spelade Lovisa vänsterback, Lydia vänstermitt och jag forward på samma kant. Det är jätteroligt att ha med syskonen, att de finns nära.

 

KOPPARBERGS/GÖTEBORG FC. I mars skrevs kontraktet med Göteborg FC. LdB Malmö var också intresserat, liksom Djurgården.

Anna Ahlstrand, Stina Segerström och Linnéa Liljegärd är några sköna profiler i laget anser Olivia, som trivs med alla i truppen - även fast hon står lågt i hierarkin:

– Minst i mitten är det alltid. Så när vi kör kvadraten på träningarna är det alltid jag eller Catrin Johansson som hamnar där.

Laget har även en Varbergs-tjej, Amelie Rybeck, och när två omgångar återstår har Kopparbergs/Göteborg en liten SM-guldchans. Konkurrenterna heter Linköping och Umeå IK.

 

DUBBLERINGEN. Från Falkenbergs sida jobbar man för samma lösning inför nästa säsong och Olivia är inte främmande för det heller.

– Jag vet inte riktigt hur stor min roll kommer vara i Kopparberg nästa år så det är deras beslut egentligen. Om jag inte får spela sådär jättemycket vill jag ha samma överenskommelse och kunna fortsätta i Falkenberg.

 

TRÄNINGEN. Olivias vilja att bli bättre bara växer. Det blir i snitt ett träningspass per dag.

– På försäsongen tränade jag som fasen. Sedan när mamma dog försvann det mesta, men sen kom jag i gång igen och har fortsatt med styrketräning hela året, vilket jag inte gjort förr. Torbjörn (Nilsson, tränare i Göteborg) tjatar på mig att bli starkare . Jag har fått speciallektioner av honom och Jane Törnqvist på gymmet. Hon är grym och vet precis hur man ska träna.

 

LANDSLAGSUPPDRAGEN. Schough har fått dra på sig nummer 11 i de blågula juniorlandslagen. Med F19 EM i Ukraina som den stora höjdpunkten. Sverige tog sig till final, men Olivia minns seminfinalen mot Frankrike bäst - och vändningen från 1–2 till 5–2. Umeå IK:s Sofia Jakobsson stod för tre mål i förlängningen.

Nästa sommar väntar både VM och EM med 90:orna respektive 91:orna.

 

TRÄNARNA. Under året har tränarna varit Stefan Frankfeldt (FFF), Torbjörn Nilsson (Göteborg) och Calle Barrling (F19). På olika sätt har de haft betydelse för Olivia.

– Stefan har verkligen satsat på vårt lag och gått in för det. Han kan var den som gärna styr själv och går in och bryter. Torbjörn är mer tystlåten, samtidigt är det en annan sak i Damallsvenskan eftersom alla spelare tar mer ansvar.

– Calle lyssnar på allas åsikter. Han kör alltid matchförberedande träningar.

 

VINNARSKALLEN. Olivia Schough hatar verkligen att förlora. Hon har sitt egna sätt att tackla ett nederlag. Hon minns särskilt ett derby mot Norvalla där Falkenberg tappade en ledning med sex sekunder kvar.

– Jag säger inte så mycket under matchens gång om vi skulle ligga under. Jag pratar inte så mycket tyvärr - eller så kan jag skrika på alla för att jag blir så frustrerad.

– När jag duschat försöker man komma vidare, även om man kanske inte släpper det helt är jag inte den som går omkring och surar.

 

MAMMA CARIN. Olivias mamma gick bort i februari. Länge fanns hoppet att Carin skulle överleva den långvariga cancern.

– Det var först ett halvår innan som vi förstod att hon skulle dö.

Släktingar och vänner tar sitt ansvar menar hon.

– Både på mammas och pappas sida hör de av sig eftersom pappa jobbar mycket och inte alltid är hemma.

Carins tips till Olivia?

Att leva i nuet.

– Och se ljust på livet. Trots sin sjukdom var hon alltid glad utåt, berättar Olivia.

 

KÄRLEKEN. Vid nyår träffade Olivia sin pojkvän, tennisspelaren Jonathan Grezcula, men det sa inte klick förrän för cirka tre månader sedan då de blev ett par.

– Jag vet inte om jag är en roligare spelare på grund av honom, det kanske jag är? Han är en jättego kille, väldigt omtänksam och snäll. Dessutom gillar han sport och idrott. Vi reser ungefär lika mycket så vi passar bra ihop. Det är klart han är ett stöd och någon man kan prata med när man känner sig nere.

FRAMTIDEN. Till våren tar hon studenten. Sedan satsar Olivia helhjärtat på fotbollen och en flytt till Göteborg ligger nära till hands. Mästerskap med både F19 och U20 väntar - precis som några milstolpar att nå i Kopparbergs/Göteborg.

– Jag har startat två matcher, men skulle vilja göra 90 minuter och orka hela vägen, en hel match. Sedan skulle jag så klart vilja göra mitt första mål i Damallsvenskan också.