Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Image - 1
Drabbad. Elie Hachem från Falkenberg är en av alla dem som placerats i särskola på felaktig grund.

Erkänn fel och öppna plånboken

Dubbelt överkörd. Orimligt att Falkenberg vägrar att erkänna och ta ansvar för felaktig särskoleplacering.

Ledare 29/2. Förlorade skolår, förlorad livsinkomst och skadad självkänsla – när de ansvariga för skolverksamheten i en kommun misslyckas i sitt uppdrag kan det få allvarliga och långtgående konsekvenser för de barn som drabbas.

Elie Hachem i Falkenberg är en av alla drabbade. Hans kamp slutade i veckan i en förlikning som innebar att hans försök att få befogad upprättelse kostade honom 40 000 kronor. Detta alltså utöver den skada han redan lidit till följd av kommunens felaktiga särskoleplacering.

– Det känns hemskt nu. Jag hade inga pengar att betala advokater med. Jag hade inget annat val än att gå med på förlikningen, sade han till HN.

Hans reaktion är förståelig. Kommunen kom undan, trots att den bevisligen brustit i sin myndighetsutövning.

För barn som får skolgången förstörd och men för livet till följd av kamraternas kränkningar finns numer utökade möjligheter att i efterhand få upprättelse och ekonomiskt bistånd. Barn och elevombudet har på senare år, med framgång, drivit ett antal fall som gett mobbade elever rätt mot trilskande kommuner – och därmed också skadestånd.

För felaktigt särskoleplacerade likt Elie Hachem är det svårare. Ett par skånska tvillingpojkar stämde med framgång sina hemkommuner av liknande skäl, och fick i slutändan en mindre ersättning. Men de flesta drabbade varken orkar eller har ekonomiska möjligheter att stämma sin kommun. Skulle de förlora tvingas de betala båda parternas rättegångskostnader, med risk för livslång skuldsättning som följd.

Felande kommuner har följaktligen goda chanser att först slarva med livsavgörande beslut och sedan gå skadeslösa ur det hela.

Eftersom det inte blev någon rättegång kan företrädare för Falkenberg nu fortsätta att framhärda i att det inte är bevisat att fel begåtts.

Att den drabbade inte mår bra av den uteblivna upprättelsen säger sin självt. Men det finns en annan minst lika bekymmersam del i detta. Genom sitt agerande i det här ärendet har Falkenberg indirekt visat att granskningar från Skolinspektionen är något en kommun kan spotta på.

Vi har alltså en granskningsmyndighet som i praktiken är tandlös. Inspektionens förmåga att värna barns rätt blir minimal när kommuner – och det finns gott om sådan exempel – inte tar dess utslag på allvar.

Skolverket visade i en utredning för några år sedan att den påtagliga ökningen av särskoleplaceringar delvis är ett resultat av bristande resurser i skolan. Stökiga elever har, i strid med lagen, flyttats till särskola.

En lösning som föreslagits är att avskaffa särskolan. Det vore olyckligt. Särskolan är viktig för de elever som verkligen behöver den, elever som faktiskt har utvecklingsstörningar och behöver en specialanpassad skolform.

Falkenberg försäkrar nu att man skärpt sina rutiner. Och Elie Hachems kamp har säkerligen lett till ökad medvetenhet. På det viset har hans kraft och ork burit frukt.

Eftersmaken är dock ändå bitter. En lärdom att dra är att det borde införas nya rutiner. Det minsta man kan begära är att, om en granskning från Skolinspektionen visar på felaktigheter, ska kommunerna blir skyldiga att tillhandhålla utbildning och studiestöd. Drabbade elever skall inte behöva ta studielån för att plugga i kapp.

Image - 2
MEST LÄST