Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Dubbelspel om Nato

En falsk säkerhetspolitisk doktrin fortsätter sätta spår. Hotläget kräver ett slut på hyckleriet.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 10/1. Försvarsministern klappar sig själv på axeln. Den senaste opinionsmätningen i DN, som visar en liten dipp i stödet för Natomedlemskap, ser han inte bara som en bekräftelse på att stora delar av svenska folket gillar regeringens ”säkerhetspolitiska linje”. Peter Hulthqvist hävdar också nöjt att han upplever att den svenska linjen är respektera internationellt.


Verkligen? Den utsagan låter lika trovärdig som ursäkterna kring informationshaveriet runt Transportstyrelseskandalen. För även om försvarsministerns motparter i de bilaterala förhandlingarna är slipade nog att spela spelet på ett diplomatiskt sätt, så torde den sortens ”känslig information” som varit i omlopp i evigheter ändå ha nått försvarsministerns öra. Peter Hulthqvists statssekreterare är ju ingen Erik Bromander utan en erfaren och välrenommerad flyggeneral – som bland annat råkar ha fått en del av sin militära utbildning i USA.


Det är ingen hemlighet att många på andra sidan pölen länge har varit föga imponerade av vår så kallade ”säkerhetspolitiska doktrin” utan betraktat Sverige som en hycklande fripassagerare. Den bilden råkar också vara precis vad den senaste opinionsmätningen bekräftar. Nästan hälften av svenskarna tror att Nato rycker ut till undsättning om vi blir anfallna – och bland Natomotståndarna är övertygelsen extra stark. Sex av tio av Natomotståndarna tror på att vi blir räddade ändå.


Att Natomotståndarna – även de långt ovanför gräsrötterna – hoppas på att den organisation man ratar kommer till undsättning är ingen hållning som väcker respekt. Tvärtom. Däremot har en rad Nato-länder vant sig vid att ha fördrag med den svenska dubbelmoralen. Den senare är ju dessutom på alla sätt väl inarbetad.
Försvarsministern anser, genom den senaste opinionsmätningen, sig ha fått bevis på att den politik han bedriver har bred folklig acceptans. Men är det verkligen sant? Vet svenska folket i gemen ens vilken som är den svenska linjen?


Är det kanske inte snarare så att olika grupper hålls på mattan genom väl valda utdelningar ur den nya försvarspolitiska gottepåsen?


Försvarsvännerna har fått se anslagen öka, medan de militärskeptiska kan trösta sig med försvarsministerns upprepade försäkringar om svensk alliansfrihet. Värnpliktsromantikerna – varav en hel del män med en del år på nacken – har tillfälligt fått sitt lystmäte mättat.
Men smågodis mättar som bekant lika lite i längden som dubbelmoral väcker respekt. Den senare talande sammanfattad i en enda motsägelsefull mening i DN:


– Vi fördjupar våra internationella samarbeten bilateralt och multilateralt, utifrån en militärt alliansfri position, sade försvarsministern Peter Hultqvist (S). 


Att så stora delar av befolkningen går på den finten är närmast häpnadsväckande – för det går ju faktiskt inte ihop.

Sverige vet varifrån hoten kommer och vi vet att det ökat, genom cyberattacker, militära provokationer och påverkansoperationer. Försvarsdepartementet gör en riktigt analys i att säkerhetsläget kräver ökat samarbete. Just därför bör vi inte nöja oss med halvmesyrer. Bilateralt samarbete med USA är varken säkrare eller smartare än Natomedlemskap.

MEST LÄST