Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Olof Jansson026.jpg
Datanörd vid 90. Olof Jansson tillbringar varje dag någon timme eller mer vid sin dator. Med hjälp av den har han skrivit ner sitt långa liv och om inte kostnaden sätter stopp kommer de 52 kapitlen ut i bokform.

Datorn har blivit Olofs livlina

Olof Jansson i Varberg var närmare 85 år när han skaffade sin första dator. Han blev genast fascinerad av alla dess möjligheter.

Nu har han fyllt 90 och tänker ge ut en bok om sitt långa liv. Från griffeltavla till Facebook blir den träffande titeln.

Naturligtvis är det på datorn som Olof skrivit ner sin livsresa. Han knappar rutinerat på tangenterna och behärskar de olika funktionerna utan några nämnvärda problem.

Att de flesta i hans åldersgrupp aldrig befattat sig med den nya tekniken tycker han är synd.

– Jag får medge att jag själv var lite tveksam till en början men snart insåg jag ju vilket fantastiskt hjälpmedel datorn är. I dag är den min livlina, säger Olof som är änkeman sedan 2004 och sedan dess bor ensam i lägenheten som han och hustrun Gunhild köpte på Tors Gränd redan 1984.

Ofta tillbringar han flera timmar om dagen vid datorn. Han mejlar, surfar på nätet, betalar räkningar, beställer varor från affären, spelar bingolotto och mycket annat som går att göra på den. Och när han ska prata med dottern Solbritt i Norge kopplar han in sig på på Skype. Att han möjligen är landets ende 90-åring som regelbundet använder sig av datorns bildtelefonsystem känns som en rimlig gissning.

Det var sedan Olof blivit ensam som tanken på att skriva ner sitt livs historia på allvar började gro. Sedan han bläddrat i minnenas arkiv började han så smått gå till verket. Nu har han satt punkt vid datorn och printat ut en flera hundra sidor tjock lunta som innehåller inte mindre än 52 kapitel.

– Man kan väl säga att det är en sorts självbiografi men även mina syskon har fått var sitt kapitel. Vi var nio syskon från början och i dag är vi tre som är kvar i livet, berättar Olof som är näst yngst i den stora syskonskaran.

Med god stilistisk förmåga tar han med sig läsaren på sin livsresa. Han berättar om barn- och ungdomsårens enkla uppväxt i Tollered, som ligger mellan Alingsås och Göteborg, hur han tidigt började spela revy och att han som sångare blev kallad ”den nye Brandelius”. Ofta skrev han revytexterna och sångtexterna själv.

Han bjuder hela tiden på själv och drar sig inte för att gå in på detaljer av mer privat karaktär. Följaktligen finns även de amorösa äventyren med, i något fall till och med i tämligen osminkad form.

Brottningen och senare fotbollen i favoritlaget Gais har också sin givna plats men mest utrymme har han annars ägnat arbetslivet. Olof var under praktiskt taget hela sitt yrkesliv verksam inom ICA-koncernen. Han började en gång i tiden på Sjöbergs lanthandel i Tollered och tjänade 240 kronor i månaden.

Midsommardagen 1953 kom han till Varberg som säljare och avancerade efter fem år till kontorschef.

När verksamheten i Varberg lades ner 1972 flyttade han till Kungsbacka och blev med tiden gruppchef vid huvudkontoret i Kallebäck söder om Göteborg innan han pensionerades 1986.

Två år innan dess hade han flyttat tillbaka till Varberg.

– Vi ville tillbaka till Varberg och de två sista åren före pensioneringen pendlade jag till Kallebäck, säger han.

I sin levnadshistoria kallar Olof sig för Nils. Även alla andra personer som figurerar i de 52 kapitlen heter något annat i verkligheten.

– Men jag heter faktiskt också Nils, även om det inte är mitt tilltalsnamn, påpekar Olof.

Han berättar också medryckande om hur ungdomskärleken ”Katarina” en dag plötsligt ringde honom på jobbet efter nästan 40 år. En annan tilldragelse som återges är när han för några år sedan vann drygt en miljon kronor på tipset.

– Det var ett gammalt system som jag haft i säkert 40 år som till slut slog in. Det mesta av pengarna har jag skänkt bort nu, säger han.

Redogörelsen för hustruns sjukdom de sista åren berör läsaren mer på det känslomässiga planet, liksom avslutningskapitlets reflektioner och funderingar över ett långt liv.

Även om Olof ännu inte varit i kontakt med något tryckeri eller någon förläggare är det tänkt att hans digra och välskrivna levnadsbeskrivning ska bli en bok.

Flera i släkten och bekantskapskretsen har legat på för att hans manusskript inte bara ska bli liggande byrålådan. Själv räknar inte Olof med att hans litterära debut ska bli någon bestseller.

–  Jag har alltid haft lite skrivklåda och tycker mest det har varit roligt att skriva av mig det jag varit med om, säger han anspråkslöst.

MEST LÄST