Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Bredda och spetsa till politiken

5/1 2011. Maud Olofsson vill bredda Centerpartiet, förklarar hon i en intervju. Det är en bättre strategi än att fundera på sammanslagning med Folkpartiet.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Det är i den första i en serie partiledarintervjuer i Svenska Dagbladet som Maud Olofsson förklarar att C måste bredda sig politiskt. Samtidigt förklarar hon att hon inte har några tankar på att avgå, så länge som ”hon tycker det är roligt och har medlemmarnas förtroende”. Det sistnämnda verkar hon ha trots att valresultat och opinionssiffror är tillbaka på samma låga nivå som när hon tillträdde.

I intervjun lanserar Maud Olofsson ett nytt förslag: elever ska få sätta betyg på sina lärare. Sakligt sett är det förnuftigt för vem kan bättre än eleverna bedöma vilka lärare som är bra och vilka som är mindre bra. Det ger sannolikt långsiktigt en bättre skola än Björklunds lärarlegitimation.

Maud Olofsson, som varit ytterst lojal mot Alliansregeringen under den gångna mandatperioden, antyder en något större rebelliskhet nu. Det behövs om partiet ska återta positionen som tredje största parti, vilket är en rimlig förstahandsmålsättning. Men det kräver mer än enskilda förslag av den typ som Maud Olofsson lyfter fram i SvD-intervjun. Arbetsgrupperna som ska utveckla den politiska bredden inför höstens riksstämma har ett stort ansvar så att bredden också får spets.

Visst finns det förutsättningar för Centerpartiet att på nytt bli ett brett parti som av flertalet väljare ses som ett seriöst alternativ att rösta på. Den kapitulation som det vore att börja diskutera samgående med Folkpartiet, vilket diskuteras i ett temanummer av den FP närstående tidskriften Liberal debatt, skulle knappast leda till någon vare sig sakpolitisk eller väljarmässig framgång. Det är också slutsatsen från de flesta av de medverkande i tidskriften.

Förhoppningen bakom tankarna om ett sammanslaget, bredare parti – ”Centerliberalerna” – är, som Förbundet Vi Ungas förre ordförande Gabriel Ehrling formulerar det, att ”återigen kunna utmana Socialdemokraterna och Moderaterna” genom en större politisk bredd.

Men som statsvetaren Katarina Barrling Hermansson konstaterar är FP och C närmast varandras motsatser. Partikulturen i respektive parti skulle vara mycket svår att förena i en gemensam organisation. Vare sig C- eller FP-väljarna har numera det andra som näst bästa parti.

Även om det finns många exempel på goda relationer lokalt är det också så att folkpartister av många centerpartister ses som opålitliga att samarbeta med, eftersom en pragmatisk uppgörelse inte alltid håller för en överprövning av mer ideologiskt renläriga folkpartister. En nedlåtande syn gentemot centerpartister som principlösa maktspelare är inte ovanlig bland folkpartister.

1972 prövades ett förslag till sammanslagning efter mer än ett decenniums nära mittensamverkan. Då avvisades förslaget av Centerpartiets förtroenderåd, vilket för lång tid ”vingklippte” Thorbjörn Fälldin som var ny Centerledare. Det är inte troligt att Maud Olofsson är intresserad av att upprepa sin mentors försök.

Resultatet av en sammanslagning, om den skulle beslutas, skulle sannolikt inte heller bli ett större parti än vad de båda nuvarande är tillsammans. Istället skulle troligen många av de aktiva lämna politiken helt – eller bilda nya partier så att 1+1=3, varav kanske inget skulle klara fyraprocentsspärren

Så för Centern är det klokast att stärka den gröna profilen, slå vakt om den styrka det är att ha förankring i varje kommun i hela landet och fullfölja tankarna om att politiskt bredda det egna partiet.

Yngve Sunesson

Ledare.