Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

rasism inom barnfotboll Bild: Olof Ohlsson

Bollen är inte rundare i skolan än på fritiden!

Uppdelningen inom barnidrotten är ett problem som är större än bristande kunskap kring dysfori. Släpp besattheten vid utövarnas kön!

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 9/1. Säg ”könsuppdelad skolgymnastik” och misstankar om dunkla religiösa motiv väcks omedelbart.

Säg ”könsuppdelad knattefotboll” och plötsligt tar alla det för en självskriven lag.

Varför?

För att det inom många sporter är tradition att dela upp mycket små barn efter kön. Faktum är att man till och med under en del skolmästerskapen delar upp barnen efter kön, trots att alla ungar normalt tränar till exempel handboll ihop på idrottslektionerna.

Den som vill rucka på traditionerna kan räkna med motstånd. Kalla Fakta påminde om det när man berättade om Julle, som ville fortsätta spela i det pojklag i Veberöd där barnet kände sig hemma. Men det räckte inte att Julle uppfattar sig som kille. Det juridiska könet var ett annat och klubben satte stopp.

Samma dag som handbollsspelaren Loui Sand meddelade att han lämnar sporten efter att ha berättat om sin könsöverskridande identitet, kommer Julles klubb med en ursäkt. Veberöds IF erkänner att man felat och skall ge föreningens medlemmar utbildning kring frågor om könsöverskridande identitet. Det är förstås välkommet, och man får innerligt hoppas att ursäkten är ärligt menad och inte framtvingad av hotet om åtal för diskriminering.

Att kunskapen om könsdysfori är begränsad på lokalföreningnivå är förvånande, men kanske inte helt ofattbart. Däremot är det förstås skandal att en stor organisation som svenska fotbollförbundet inte hade korrekta besked att komma med – det finns dessutom kunskapsstöd att få från till exempel vården. Vi vet sedan länge att könsidentiteten inte alltid stämmer överens med det kön man föddes med. Och alla har rätt att bli bemötta med respekt.

För att förhindra att det som hände i Veberöd upprepas i Varberg har en enig Kultur- och Fritidsnämnd beslutat komplettera bidragsreglerna. Det skall bli tydligt att barnet självt skall avgöra vilket kön man identifierar sig vid. När fullmäktige klubbar förslaget kan der formellt bli verklighet, men kommunens vilja har ju redan tydliggjorts. Det är bra.

F rågan om könsuppdelad barn-idrott är större än frågan om könsdysfori. Det finns skäl att ifrågasätta varför det som är en självklart på skolgympan inte är det så snart lektionstiden är över och fritiden tar vid. Varför skulle en tjej inte kunna spela boll eller hockey med grabbarna om hon vill det, eller tvärtom? Forskning inom barnidrott visar ju på tydliga fördelar med att låta passionen för sporten styra eventuella uppdelningar – inte könet!

I en rad europeiska länder är könsblandande lag upp till 18-19 år fullt möjligt. Sverige bör ta efter och uppmuntra till en barnidrott som välkomnar ett brett deltagande. På mindre orter ökar det möjligheterna att allas få ihop ett lag - och generellt är det ett sätt att fostra barn bort från ett tänk som säger att det finns något särskilt – och sämre – som kallas för ”tjejkast”.

Maria Haldesten